Bilstad. Är det framtiden?

Just nu pågår en debatt om bilens framtid i Stockholm. I ena ringhörnan hittar vi Alexander Ståhle som är stadsbyggnadsforskare. I den andra hittar vi två herrar som gillar att köra bil. De båda senare menar att deras åsikter och det faktum att de tillhör Kungliga AutomobilKlubben väger tyngre än forskning.

Redan nu borde det framgå vem i debatten som är en auktoritet, och vilka som inte är det. Men istället för att diskriminera KAK:orna på förhand kan vi titta på deras argument. De är i huvudsak dessa:

  • Bilar blir mer miljövänliga i takt med att nya drivmedel utvecklas.
  • Antalet bilar i Stockholm ökar, vilket visar att folk vill köra bil.
  • Näringslivet behöver bilen.

Blir bilen mer och mer miljövänlig? Ja och nej. Eller nej, till övervägande del. Drivmedlen utvecklas. En del bilar släpper inte ut några avgaser eftersom de är eldrivna. Men det betyder inte att de inte genererar några utsläpp. Elen måste nämligen produceras på något sätt, och huruvida en elbil är miljövänlig eller ej beror i sin tur på hur elen är producerad. Dessutom kvarstår problemet med partiklar. (Och då har jag inte ens tagit upp hälsoeffekter och olyckor.) Så det argumentet håller inte.

Skaffar fler bil, och är det en indikation på att folk vill köra bil? Nej och nej. De lyfter fram att antalet bilar i Stockholms län ökade med 14% mellan 2002 och 2013. Men de nämner inte att folkmängden samtidigt ökade med 15%. Så i praktiken är det fråga om minskat bilinnehav. Och att ökat bilinnehav – om det hade varit sant – hade varit en indikation på att folk faktiskt vill köra bil är en slutsats de själva dragit utan att redovisa hur. Många som kör bil gör det för att de behöver. Inte för att de vill. Precis som att du går till tandläkaren för att rotfylla en tand. Du gör det inte för att du vill, utan för att du behöver. Många nya bostadsområden i Stockholm har nämligen undermålig kollektivtrafik vilket tvingar fram ett bilberoende. Inte heller det argumentet håller alltså.

Men behöver näringslivet bilen? Ja och nej, igen. Ja därför att det finns yrkesgrupper som faktiskt inte klarar sig utan bil. Yrken där transport ingår. Och nej därför att Stockholm i mångt och mycket är en tjänstemannastad. Dvs här jobbar vi i regel på kontor, och transporterar i första hand oss själva. Om fler i den kategorin såg till att transportera sig själva med kollektivtrafik, cykel eller apostlahästar skulle det bli mer utrymme över till de som faktiskt behöver bilen. En golvslipare kan t ex inte ta med sig prylarna på t-banan eller cykeln, men systemutvecklaren som på sin höjd har en väska med sig behöver inte bil. Så det argumentet faller också. Och motsäger dessutom argumentet att det ökade bilinnehavet – som också var fel – beror på att folk faktiskt vill köra bil.

Inget av argumenten från herrarna som gillar att köra bil håller alltså.

Och nu kommer vi till den springande punkten: ökade satsningar på bilismen ökar bilberoendet eftersom de omöjliggör tät och promenadvänlig stad samt bra kollektivtrafik. Det finns inte plats och underlag, helt enkelt. Bilen tar nämligen plats även när den inte används. Du behöver någonstans att ställa bilen nära hemmet. Sedan behöver du utrymme på vägar och gator som räcker till alla som vill köra bil när du ska köra någonstans. Och när du väl är framme behöver du någonstans att ställa ifrån dig bilen.

Huruvida detta är någonting som efterfrågas är lätt att se. Jämför priserna på bostäder i lägen där man kan och/eller behöver ha bil med priserna i lägen där man inte behöver bil. Dvs avlägsna förorter kontra innerstad. Var är kvadratmeterpriserna högst?

De påstår att de vill ge fler möjlighet att ha bil. Men i själva verket vill de ta bort möjligheten för andra att leva utan bil – samtidigt som de förmodligen förutsätts vara med och betala för KAK:ornas hobby.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.