Fascistskolan del 1: mobilisera

Jag tänkte skriva en liten guide för dig som vill se ett fascistiskt Sverige och/eller sympatiserar med det riksdagsparti som har sina rötter i den ideologin. Detta för att du om du någon gång i framtiden skulle vilja starta ett eget parti som konkurrerar med Sverigedemokraterna om regeringsmakten får ett bättre utgångsläge.

Tänk dock på att SD arbetar enligt den här metodiken, och ligger flera steg före dig och får de makten sätter de kanske demokratin ur spel. Skulle det inträffa kan du inte ta makten på demokratisk väg utan då krävs en statskupp och/eller ett inbördeskrig. Dessa metoder ligger utanför mitt kompetensområde, och där kan jag inte ge dig någon vägledning. Däremot hör jag till den grupp människor som kan stoltsera med högskolestudier inom området ”den demokratiska vägen till att bli galen envåldshärskare”. Det här är första delen som handlar om att lägga grunden och mobilisera stormtrupperna. Del 2 handlar om att skapa ett främlingsfientligt narrativ för att cementera inflytandet, och del 3 kommer att handla om det sista steget som föregår maktövertagandet: normalisering.

Steg 1: ställ människor mot varandra

Det här är fundamentalt. Du behöver en konflikt eller motsättning för att kunna visa dig ”stark”. Hittar du ingen måste du fabricera en, för annars har du ingen möjlighet att manipulera människor till att följa dig. Alla fascistiska partier och grupperingar har det gemensamt att det finns en ”stark man” med i bilden. Bildligt talat. I bokstavlig mening är de ”starka männen” veklingar som är bra på att manipulera andra genom lögner och skrämsel. En väl beprövad lösning är att få en eller flera grupper att känna att en eller flera andra grupper utgör ett hot. Du måste identifiera dem alla för att kunna sätta in dina stötar.

Grupp 1: dina sympatisörer

Det är den här gruppen du söker ditt stöd hos om du på demokratisk väg vill ta makten för att sedan bli envåldshärskare. Flera krav bör vara uppfyllda om du ska lyckas mobilisera dem, och du kan inte fokusera på vem som helst:

De måste vara ganska många. Tillräckligt många för att göra skillnad i ett demokratiskt val. Inte nödvändigtvis så många att enbart deras stöd ger dig en majoritet i ett riksdagsval. Men de behöver vara många nog att synas, och helst även ge dig eller ditt parti en vågmästarroll vilket kan förlama den valda regeringen som då inte kan föra sin politik. (Det leder tack vare din vågmästarroll till att politiken havererar, vilket du kan skylla på de som har makten fast du ligger bakom det.)

De bör vara utsatta och marginaliserade. Om de känner sig svikna av samhället har du en bra grund att jobba vidare på. De söker ofta syndabockar, och du ger dem svaret. Du kan hitta någon de kan skylla sina problem på, och du kan erbjuda dem att bli en del av någonting, eftersom vi alla söker oss till någon form av gemenskap. Människor som går arbetslösa i de delar av landet som förlorat på globaliseringen är ofta mottagliga och villiga att sälla sig till en ny gemenskap. Akta dig däremot för framgångsrika människor som söker sig till dig. De är bara ute efter att ta makten från dig. Släpp in dem, men håll ett öga på dem och kasta ut dem ur ditt parti så fort de gör bort sig på något sätt.

De ska helst vara relativt lågutbildade. Helst av allt ska de vara tillräckligt (välut-)bildade för att kunna läsa och skriva, och kunna föra enklare diskussioner. Men de får inte vara så bildade att de ifrågasätter och reflekterar i onödan. Dels pga det jag skrev ovan (akta dig för pretendenter), och dels för att du i regel inte hittar så mycket stöd bland högutbildade människor. De är svårare att manipulera, och de är sällan marginaliserade så till den grad att de försöker hitta syndabockar eftersom de ofta skapar sig en ny tillvaro. Människor som varken har jobb eller framtid är däremot rena lammköttet för dig. De gör som du säger, och kommer att fortsätta att följa dig även om de mot förmodan skulle börja ifrågasätta dig. De vill nämligen vara kvar i gemenskapen, eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen.

De bör sakna kontaktnät. Ju färre människor de känner, desto bättre. Det innebär nämligen att risken är mindre att de känner människor som är någorlunda framgångsrika och nöjda med tillvaron. Sådana människor är nämligen farliga, eftersom de kan tuta i dina sympatisörer att du bara utnyttjar dem och inte alls kommer att göra någonting bättre för dem om du får makten. I viss mån kan dock kontaktnät vara bra, så länge de består av människor av samma sort. Då kan de sitta i slutna sällskap och hetsa varandra mot den styrande ”eliten” (din ”fiende”, vilket jag snart kommer till) vilket ökar stödet för dig och den politik du säger dig vilja föra.

Kort sagt, det är i de fd brukssamhällena utanför storstadsområdena och ute i glesbygden du i första hand ska söka ditt stöd. Ta hänsyn till de socioekonomiska faktorerna. Det finns en korrelation mellan inkomst och främlingsfientlighet. Likaså mellan bildningsnivå och främlingsfientlighet. Människor med låg bildningsnivå har ofta lättare att bli faktaresistenta än andra, och om det är någonting man som aspirerande diktator har nytta av är det faktaresistenta sympatisörer som aldrig ifrågasätter. Storstadsområdena är däremot svårare att hitta stöd i. Du kan fiska en del röster i de mest utsatta förorterna, men troligtvis är det inte värt besväret. Även marginaliserade och lågutbildade människor har ofta större kontaktnät när de bor i storstadsregionerna, och det minskar dina chanser.

Grupp 2: antagonister

Antagonister är lika viktiga som sympatisörer. Du behöver dem för att kunna kanalisera dina sympatisörers missnöje och hat mot någonting som det land du vill ta över trots allt inte behöver för att överleva. Här behöver vi dessutom definiera två grupper, nämligen primära och sekundära antagonister. De fyller båda sin funktion, men har olika sorts inverkan på dina sympatisörer. De representerar yttre respektive inre hot, och båda är viktiga för att du ska kunna skapa en konflikt.

Grupp 2A: primär antagonist

Den primära antagonisten är den grupp som du vill att dina sympatisörer ska uppleva som ett yttre hot. Inkräktare som kommer utifrån och förstör tillvaron för dina sympatisörer. Även här finns en del kriterier och krav som behöver uppfyllas, samtidigt som den har mycket gemensamt med den grupp du vill ha som sympatisörer.

De måste vara ganska många men inte för många. Tillräckligt många för att synas, men för få för att kunna påverka i t ex ett riksdagsval. Även om de skulle förstå vad du håller på med och börja koordinera sig för att rösta på någon av dina motståndare ska deras röster inte räcka för att skada dig. Men ändå ska de vara många nog för att synas. Helst av allt bör de inte ha rösträtt.

De måste vara marginaliserade och sakna inflytande. Om du börjar hetsa mot någon som är etablerad och har en röst i debatten kommer du att få mothugg. Du får då en motståndare som fått en mänsklig karaktär i dina sympatisörers ögon, och som de kanske kan identifiera sig med. Därför är det viktigt att den här gruppen är längst ner på samhällsstegen. Utbrett bidragsberoende är ett stort plus, eftersom du då kan framställa dem som parasiter som dina sympatisörer på något sätt måste försörja.

De ska upplevas som främmande och annorlunda. Det man inte förstår blir man ofta rädd för, och det är rädslan för det okända som är ditt främsta vapen när du ska manipulera dina sympatisörer. Helst av allt ska deras kultur vara väldigt annorlunda, och de måste behärska det egna landets språk ganska dåligt.

Kort sagt är det i regel nyanlända flyktingar du ska hetsa mot. Människor som sitter fast på flyktingförläggningar runt om i landet, som inte kan ge svar på tal när de angrips och som saknar försörjning. Målet är att avhumanisera dem i dina sympatisörers ögon: de ska inte upplevas som människor. Du slår på någon som ligger, och på så vis försäkrar du dig om att denne inte slår tillbaka.

Grupp 2B: sekundär antagonist

Den sekundära antagonisten upplevs inte som ett yttre hot, utan som ett inre. I dina sympatisörers ögon är de förrädare som hugger dem i ryggen för att kunna bana väg för den primära antagonisten, dvs det yttre hotet. Ditt mål är att misstänkliggöra den här gruppen i dina sympatisörers ögon. Och givetvis finns det en del krav även här:

Dina sympatisörer ska ha svårt att identifiera sig med dem. Tänk på att hela din strategi bygger på att du skapar vi och dem-känslor. Dina sympatisörer ska inte känna att dessa människor är just människor som bara har andra åsikter. Om du tittar på vad dina sympatisörer identifierar sig som och sedan hittar motsatsen, då har du hittat det du vill identifiera den här gruppen som.

De måste vara väletablerade och välutbildade. De ska som sagt vara raka motsatsen till dina sympatisörer, och på så vis kan du peka på dem och anklaga dem för att vara en elit som har väldigt lite gemensamt med vanligt folk. Dvs det dina sympatisörer identifierar sig som. Om de bor i storstäderna är det ett stort plus, för då kan du lägga till det, och odla konspirationsteorin att människor sitter i storstäderna och dikterar vad som ska ske ute i landet. Dina sympatisörer ska gärna känna en form av mindervärdeskomplex mot den här gruppen, och kanske i tysthet önska att de själva var en del av den. I brist på det nöjer man sig med att angripa den. If you can’t join them, beat them.

De är auktoriteter av något slag och kunniga i samhällsfrågor. Journalister, akademiker/forskare, intellektuella, författare och så vidare. Människor som helt enkelt är pålästa och kunniga, och därmed utgör ett hot mot de lögner och halvsanningar som du använder för att skapa hat och rädsla hos dina sympatisörer. Det är inte en slump att alla diktaturer historiskt sett har förföljt den här sortens människor. Varje envåldshärskare vet att lögnens största fiende är kunskap, och strävar därför efter att hålla den i schack.

Sammanfattningsvis är det som jag skrev i föregående stycke potentiella dissidenter som du behöver framställa som en sekundär antagonist. Primärt för att du måste minimera risken att de påverkar dina sympatisörer genom att komma med fakta och resonemang innan sympatisörerna blivit faktaresistenta. Sekundärt för att dissidenterna i sig ska upplevas som ett inre hot som banar väg för det yttre hotet. Dina sympatisörer ska se dem som femtekolonnare som släpper in inkräktarna.

Grupp 2C: kombinerad primär och sekundär antagonist

Om du lyckas identifiera en grupp som består av både grupperna 2A och 2B har du tur, för då kan du förmodligen gå så långt som att iscensätta regelrätta folkmord utan att någon stoppar dig i tid. Allt för ditt höga nöjes skull och för att stärka din egen makt. Det är dock ovanligt med grupper som upplevs som främmande/skrämmande, parasiterande men samtidigt som en elit. Som du säkert förstår är det en omöjlig ekvation, men det handlar inte om hur någonting är, utan om hur någonting upplevs.

Sammanfattning

”Hetsa de lättledda mot de utsatta och misstänkliggör de insatta.”

Det är ett bra motto för den som vill skapa en fascistisk diktatur. Observera dock att det är skillnad mellan rasism och fascism. Det finns inget egenvärde i rasism, utan rasismen är för dig bara ett verktyg som du använder. Rasism är ett bra verktyg för att skapa motsättningar. Med lite tur slår det dessutom båda hållen. Om du får människor av din egen nationalitet att hata människor av andra nationaliteter är det mycket möjligt att det blir en likadan reaktion från andra hållet. Det vill säga att människor av andra nationaliteter börjar hata alla av din egen nationalitet. Då blir det lättare att framställa dem som ett yttre hot, i synnerhet om det uppstår oroligheter och du kan peka finger och visa hur farliga och våldsamma dessa inkräktare är. Det gör att dina sympatisörer blir mångdubbelt fler.

Det var allt för den här gången. Nu har jag förklarat hur du lägger grunden för ett fascistiskt maktövertagande genom att skapa motsättningar mellan olika grupper. Missa inte nästa del: hur du genom desinformation och lögner skapar ett rasistiskt narrativ som främjar en fascistisk utveckling för att öka ditt inflytande.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.