Sveket mot förorten.

Identitetspolitik, klasshat och förortscred. Varför landar vi alltid just där så snart problemet med kriminella i förorterna förs på tal? Senast ut att svika förorten är Mattias Gardell och Edda Manga, två forskare som i en märklig debattartikel i Stockholms Fria försöker relativisera glorifieringen av kriminella i bl a Fittja.

Det handlar om ett slags konstverk i Fittja som visar tre numera bortgångna Fittja-bor. Jag vill dock börja med att ge forskarna rätt på två punkter: det går inte att åka pendeltåg till Fittja och det går inte heller att åka pendeltåg till Östermalm.

Resten av deras artikel är däremot rent nonsens.

Jag kommer själv från just Botkyrka. Jag växte upp i Alby och Tumba. De första tio åren bodde jag på Lagfartsvägen 30 i Alby. De första åren i en trea på första våningen ihop med mina föräldrar och min storasyster som jag delade rum med. Sedan flyttade vi upp till en fyra på sjätte våningen och jag och syrran fick äntligen egna rum. Efter det flyttade vi till Tumba. Först till radhus och sedan till villa. Någonstans i alla dessa flyttar flyttade syrran hemifrån. Så man kan väl säga att vi gjorde en liten boendekarriär. Sedan flyttade jag själv hemifrån. Först till Salem, sedan till Sollentuna (Edsberg) och slutligen till Årsta.

Men åter till Alby då. Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg var även på den tiden områden med en del sociala problem. För de som inte kommer därifrån är det just den biten man känner till. Men det är inte hela sanningen. För trots att det fanns en del kriminella och människor med problem så bestod förorten till större delen av just vanliga människor som bara bodde där. Av människor som inte baserade sin identitet på var de bodde. Av människor som inte försökte föra förortens talan utan att någon bett dem om det.

Dessa människor glöms i regel bort när människor som Gardell och Manga (och många andra) ska göra sig till fanbärare eller talesmän för människorna ”i orten” som det heter om man vill uttrycka sig lite förortscreddigt. Eller glöms bort är nog fel ord. De ignoreras. De ignoreras helt enkelt därför att de inte har bett någon att ”föra deras talan” som så ofta sker. Varför? Därför att det är inte deras talan som förs. De som gör sig till talesmän för förorterna – oavsett om de själva bor där eller någon annanstans – för snarare busets talan. Vilket är precis vad Gardell och Manga gör.

Hörde ni det, Mattias och Edda? Ni för busets talan. Nähä, det förstod ni inte?

OK. Låt mig då förklara vad som är fel. När de olika fanbärarna gör sig till förortens talesmän gör de det utifrån stereotyper. De som bor i förorterna är i deras värld antingen människor som ”hamnat lite snett” eller hårt arbetande invandrare som driver den lokala tobaksaffären. Men om vi nu tittar lite närmare på hur det faktiskt ser ut så finns det inte en tobaksaffär i varje gathörn där alla som inte står och dealar knark jobbar ihjäl sig under 20 timmar per dygn. Det finns faktiskt andra människor också. Människor som jobbar någon annanstans. Vad de har gemensamt är egentligen bara en sak: var de bor. Inte varför de bor där. En del bor där för att de kommer därifrån och trivs. En del bor där för att de inte kan eller vill betala vad det kostar att bo någon annanstans. En del bara bor där utan att vara intresserade av att redogöra för varför. Så det finns bara en gemensam nämnare för de som bor i förorten: de bor i förorten.

Men ändå tycks vi acceptera att det är just de kriminella som är representativa för förorten. Som de tre killarna på målningen i Fittja.

Personligen gillar jag den. Eller rättare sagt: jag gillade den. Snyggt gjord och placerad i en miljö där den stack ut. Sedan fick jag reda på att den visade tre nu bortgångna kriminella. Och jag tycker att det är helt i sin ordning att den togs ner.

Visst, killarna ser ut som sympatiska svärmorsdrömmar på målningen. Brett leende, välvårdade och snyggt klädda. Men skulle du vilja att din dotter gifte sig med någon som rånar juvelbutiker? Det är här vi kommer till problemet med målningen. Varför den var fel. Varför Gardell och Manga har fel. Den glorifierar nämligen kriminalitet och framställer de här killarna som en slags bygdens lokala hjältar.

Men fråga dig då i vems ögon de är hjältar. Tror du att de som har vanliga nio till fem-jobb någon annanstans i Stockholmsområdet ser dem som hjältar? Troligtvis inte. Däremot ser de lokala kriminella förmågorna upp till dem. Många barn och ungdomar i området såg upp till dem. Häftiga killar som ger samhället fingret och lever utanför lagen. Eller med två ord:

Dåliga förebilder.

Det är precis vad det är fråga om. För även om de lokala kidsen ser upp till dem har jag betydligt svårare att föreställa mig ungarnas föräldrar gör det. De vill nog snarare att deras barn ska lyckas i livet. Att de ska sluta drömma om att bli lokala gangsters. De vill kanske främst att barnen ska gå klart skolan, kanske plugga vidare och sedan få jobb. Leva ett liv utanför fängelsemurarna. Men ska man lajva Scarface blir kanske livet därefter?

Jag kan upplysa om att det faktiskt fanns sådana här människor där jag växte upp. Redan då. Både i Alby och i Tumba. Jag bodde granne med en av stureplansmördarna i Tumba. Som åttaåring i Alby såg jag en kille som blivit skjuten, och skytten sköt sedan sig själv i närheten av ett dagis utanför Alby Centrum. Tror ni jag ser någon av dem som representativ för de förorter jag då bodde i?

De finns i alla fall överallt: ”häftiga” killar som ständigt hade problem med lagen. ”Häftiga” killar som många yngre killar såg upp till och ville vara som. En del lyckades. En del valde annorlunda, och det är den gemensamma nämnaren för de jag fortfarande känner från den tiden: de valde ett annat liv. Ironiskt nog är det fråga om människor som jag inte umgicks med som barn utan bara kände för att vi gick i samma skola. Samtidigt vet jag att det gått betydligt sämre för flera av mina barndomsvänner, även om det inte gäller för alla. Missbruk, kriminalitet, tidig död.

Det som får mig att se rött när man relativiserar kriminalitet i förorten är i alla fall att man väljer att se de kriminella som representativa för alla som bor där. När man talar om att polisen ”provocerar” genom att bara visa sig i vissa förorter. När man talar om att en målning av tre bortgångna kriminella bara är en ”hyllning” till förlorade vänner. När man försöker svartmåla alla de som lyfter fram de problem som faktiskt finns i förorterna och försöker sopa dem under mattan för att inte kränka de som vill att problemen ska fortsätta. När man kräver att ”orten ska lämnas i fred” av samhället. När man istället för konkreta åtgärder hellre ser meningslösa kulturprojekt inte inte gör ett smack för de boende.

Det man gör då är att man sviker alla de som inte är, inte försöker bli och inte heller vill vara eller bli kriminella!

Vad säger ni, Gardell och Manga? Tänkte ni så långt?

Tänkte ni på de människor som vill kunna leva i ”orten” utan att ständigt behöva oroa sig för att det ska sluta illa för deras barn? Eller var det så att ni tänkte så långt men struntade i det för att ni ville jobba på er egen förortscred?

Det som behövs är trygghet och ordning. Varken mer eller mindre. Resten klarar man i regel själva. Trygghet och ordning i skolorna. Trygghet och ordning i den offentliga miljön. Men några fanbärare som Gardell och Manga behövs däremot inte.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.