Kategoriarkiv: Media

Stockholmssyndromet för M – Bali?

Hanif Bali har gjort bort sig på Twitter. Igen. Det är varken första eller sista gången. Det inser de flesta. Däremot har Moderaterna alltid möjligheten att låta det bli sista gången han gör bort sig som företrädare för M. Det lär dock inte ske.

Jag har funderat kring ämnet Bali, Moderaternas kräftgång och Balis ”popularitet” inom M, och känner att det verkar handla om någonting i stil med Stockholmssyndromet. Att man inom M har en positiv syn på den som skadar partiet. På sin gisslantagare.

Låt mig förklara: många försvarar Bali med att han är så populär eftersom han fick näst flest personkryss i senaste valet. 4158, mot Ulf Kristerssons ca 70 000. Dock med reservation för att man inte kan kryssa politiker utanför sin egen valkrets, så om hela landet kunnat kryssa dem hade de kanske fått ännu fler.

Poängen är dock att det inte handlar om något *stort* stöd för Bali – 4158 röster är 0,32% (3,2 promille) av alla M-röster. Varför räknas hans stöd inte i procent?

M har sedan rekordvalet 2010 tappat mer än var tredje väljare. De har kämpat med att hitta en ny partiledare. De har inga hjärtefrågor. Det går helt enkelt dåligt för M.

I ett parti som det går dåligt för får ofta de som lyckas bygga upp en personlig supporterskara en mer framträdande roll. Sådana som Bali. Han har många följare på sociala medier, vilket M gärna lyfter fram som exempel på hur viktig han är för partiet.

Att de flesta av följarna är troll och botkonton, liksom att de återstående i regel röstar på SD eller AFS istället för M glömmer man gärna. Precis som det faktum att hans – relativa – popularitet inom partiet (provval bland medlemmar, t ex) beror på att partiet blivit mindre. Inte på att Bali blivit mer populär bland väljarna.

Bali är en belastning för partiet. Men det har gått så dåligt för M under så många år att de hamnat i ett slags Stockholmssyndrom. De ser företrädare som Bali som tillgångar snarare än de belastningar de är. Ju sämre det går för partiet, desto mer befäster de som skrämmer bort väljarna sitt inflytande. De väljare och partimedlemmar som tycker att beteendet hos Bali mfl är OK stannar ju kvar, medan de andra lämnar partiet.

Där har vi elefanten i Schönfeldtska praktsalen*. Den som ingen pratar om.

Om några år är M kanske där KD normalt sett är. Precis ovanför riksdagsspärren. Är det dit ni vill, Moderaterna? Eller ska ni börja ta era problem på allvar innan det är för sent?


* Nu har visst M flyttat ut från Schönfeldtska huset, vilket jag missat, men jag låter det stå kvar.

Annonser

Hur man förlorar informationskriget

Ja, hur gör man det? Förlorar ett informationskrig? Det är faktiskt ganska enkelt. Man gör som i alla andra krig och konflikter – ingenting. Sitt passiv. Bemöt och hantera inte hot och angrepp. Då förlorar man.

Och precis det har vi gjort. Nästan i alla fall.

Vad jag tänker på är det ökade stödet för partier som SD och AFS i Sverige. Båda är partier som lyckats växa genom att vilseleda och lura människor. Men varför? Helt enkelt därför att vi andra låtit dem göra det utan att göra några vettiga insatser för att stoppa dem. De använder lögner och halvsanningar.

Halvsanningar är mest effektiva eftersom de innehåller just en del sanning. Men det är delen som är lögner som gör dem till lögner och inte sanningar.

Senast igår såg jag ett bra exempel på det när Jimmie Åkesson skulle ”debattera” mot Carl Bildt i SVT Agenda.

En bekant uttryckte det som att det skulle bli som att se FCZ spela en match mot Djurgården. Jo, i viss mån håller jag med. Men i en sådan match blir det inte en bedömningssport med faktaresistenta domare. Vilket är fallet i en debatt. Du kan inte vinna en debatt om den som följer den inte vill att du ska ha rätt. Du kan ha rätt, men det är inte samma sak som att få rätt.

Och Jimmie Åkesson använde sitt vanliga vapen: lögner. Det mest uppseendeväckande jag såg var hans påstående att EU ”straffar” britterna för Brexit. Det är en ren lögn, men eftersom den inte bemöttes där och då så fastnar den hos de som vill tro på Jimmie Åkesson. I själva verket är det så enkelt att Storbritannien är på väg mot en ”crash out” för att de inte ingått några avtal med EU. De vill äta kakan och ha den kvar. De vill ha tillgång till EUs inre marknad, men inte släppa in EU på sin egen marknad. Kunna jobba i EU, men inte låta EU-medborgare jobba i sitt eget land. Ha tillgång till EUs samarbeten och tullunion men inte vara med och betala för dem.

Givetvis säger EU nej. Det är inte att straffa britterna. Det är att ställa krav.

Det vet Jimmie Åkesson. Men han vet även att de som tror på honom inte gör det, och när han då får in en sådan lögn precis i slutet av debatten finns det inte tid att bemöta den.

Ungefär så ser hela samhällets och massmedias yrvakna hantering av det här hotet ut. Desinformation som löper amok bland de som inte kan värdera källor. Bland människor som inte läser tidningar eller ser på nyheter, utan föredrar att få sin information via bloggar, kommentarsfält och sociala medier.

Det här försöker då bl a massmedia motverka genom att ta upp det i TV-nyheter och skriva om det i tidningar. Är det verkligen så svårt att räkna ut att det inte kommer att funka?

Här har samhälle och massmedia fallerat. Totalt. Ett fullständigt haveri.

Det är egentligen väldigt enkelt. En strid måste man delta i där den står! Om någon sprider en lögn i sociala medier kan man inte bemöta den i t ex Metro. (Sorry Viralgranskaren, ni har en fin ambition, men gör den någon nytta?) Den måste bemötas där den sprids! Om de som är ute efter att skada vår demokrati bygger upp trollarméer för att sprida desinformation måste vi bygga upp egna trollarméer för att bemöta deras desinformation där den sprids.

Här har det också blivit fel. Man verkar inom etablerade media nämligen tro eller tycka att det här med att bemöta desinformation på plats är någonting vanligt folk ska göra på fritiden. Det går inte. För att göra det måste man anställa hyfsat många människor som gör det här på arbetstid. I skift. Dygnet runt alltså. Trollfabriken sover aldrig, och eftersom den inte gör det kan inte vi heller sitta och sova. Många människor i ”Livets hårda skola” är aktiva på nätterna och sover på dagarna. Vi måste hålla koll på var de är aktiva för att snabbt kunna gå in och ifrågasätta den desinformation som sprids.

Vi ser det som naturligt att avlöna poliser som jobbar heltid med att motverka kriminalitet. Men inte att avlöna kommunikatörer/”anti-troll” som jobbar heltid med att motverka lögner och desinformation. Är inte det märkligt?

Det är en sida av det hela. Men sedan handlar det även mycket om kartläggning av mottagliga grupper. Trollfabriken gör det. Det är därifrån alla dessa stå-upp-för-grupper kommer. Nej, det är inga medborgarinitiativ om någon tror det. De är avsedda att dra till sig lättpåverkade och faktaresistenta människor som är lätta att kontrollera och går att mobilisera mot demokratin. I dessa grupper jobbar sedan olika troll med att ytterligare vilseleda de människor som dras till dem. Titta hur de ser ut, dessa grupper. Det är alltid samma människor som syns i samma grupper.

Det är just i de här grupperna striden om demokratin står!

Det är här desinformationen sprids. Det är här den måste bemötas. Och det är inte ett jobb för en eller ett par ensamma journalister eller politiskt aktiva. Det är otrevligt och man blir snabbt utesluten om man ifrågasätter ”sanningen”. Därför måste man vara ganska många som dels kan bygga upp en effektiv spärreld av fakta mot desinformationen, och dels backa upp och stötta varandra.

Det är faktiskt så enkelt. För att kunna ge trollen och desinformatörerna motstånd måste man använda deras metoder och vapen mot dem. Det fungerar precis likadant i ett konventionellt krig. Du ställer dina soldater mot din angripares soldater. Den armé som har den bästa balansen mellan kvalitet och kvantitet på sina soldater går segrande ur striderna.

Så när ska vi egentligen börja jobba mer operativt för att försvara demokratin?

Det är inte ett kall. Det är ett jobb! Det finns många människor som kan göra det, men räkna inte med att de kommer att göra det utan vare sig ersättning eller erkännande. Och de kan inte göra det på egen hand. Vi måste organisera dem. Vi måste förse dem med information och fakta. Och ja, det kommer att kosta.

Hur mycket är demokratin värd för dig?

Hur S, Kd och M gav bort makten

Är du sosse? Moderat? Läs då gärna detta och tänk några varv. Kristdemokrat? Sluta läs och fortsätt som ni gör så blir allt bättre efter valet. I alla fall tänkte jag försöka förklara för er som tror att ni kan ta väljare från SD genom att kapa deras politik varför ni misslyckas.

Om vi ser tillbaka på de senaste åren har SDs popularitet växt, samtidigt som de seriösa partierna gått tillbaka. Varför?

Jo, det är för att folk är missnöjda. Ju fler som är missnöjda, desto starkare stöd för missnöjespartier och populister. Att det råkade bli just SD är ingen slump.

Inte heller handlar SDs framgångar om deras inneboende rasism, nationalism och främlingsfientlighet. Inte om deras tankar om ”repatriering” (deportering) eller stopp för invandring.

SDs framgångar handlar om att de låtsas lyssna på människors problem, och sedan lovar att allt ska bli bättre om de får makten. Så fungerar populism. Det är väldigt enkelt. Lova guld och gröna skogar, och fokusera på de som är lättast att vilseleda. Då får du väljare.

Problemet är att populisters löften i regel står i direkt konflikt med varandra. De kan t ex lova sänkta skatter till en grupp och höjda bidrag till en annan grupp. Lägre priser på dagligvaror och fler jobb inom dagligvaruproduktionen genom handelshinder och strafftullar på billiga utländska varor. Bättre service inom vård och omsorg med fler anställda, och högre löner till de som jobbar där.

Alla seriösa politiker liksom andra med grundläggande förståelse för hur ekonomin fungerar vet att det här inte funkar.

Men det är just så här som SD tar väljare! Långtidsarbetslösa människor utanför storstadsområdena söker sig i regel inte till SD tack vare rasismen som SD är byggd på, utan trots den. Partiet i sig är rasistiskt, men många väljare blundar för det. De vill absolut inte se sig själva som rasister, även om de är på väg att ge rasister mandatet att styra landet.

Och det är här S, M och Kd tänkt totalt fel.

För nu försöker de bortom all tvivel ta tillbaka väljare från SD genom att fokusera på de frågor som många SD väljare inte helhjärtat ställer sig bakom. De försöker framställa sig själva som lite rasistiska och främlingsfientliga, beskriva invandringen som ett problem, flyktingar som en belastning, osv.

Vad händer då? Jo, då tappar man de väljare som trots allt stannat kvar fast de varit missnöjda med vad S, M och Kd lovar i övriga frågor just därför att de inte vill ge sitt stöd till ett rasistiskt parti. Men när då det egna partiet går och blir lika rasistiskt vill man inte längre ge det sitt stöd utan går någon annanstans. Eller väljer att rösta blankt.

Det är vad som har hänt. Ni inom S, M och Kd håller på att ge bort makten till ett parti som startades av nynazister. Ett parti som fortfarande bygger sin ideologi på att människor har olika värde beroende på hudfärg och ursprung.

Vad ni borde ha gjort är att fokusera på de problem som gör att era tidigare väljare söker sig till SD.

Arbetsmarknaden t ex. SD lovar ju i princip att allt ska bli som det var förr. Trygga jobb, långa anställningar, låga krav på utbildning och kompetens. Vi andra vet att de inte har någon lösning på problematiken med dagens allt mer specialiserade yrken där krav på högskoleutbildning är regel snarare än undantag. Så vad hade ni tänkt att göra åt det? För många SD-väljare är det en viktig fråga. Kom med ett bra svar på den, så kan ni ta tillbaka några väljare.

Enligt SD beror det på invandringen. Ni vet bättre inom både S och M, så börja gärna med att förklara för den arbetslöse fd sågverksarbetaren att hen inte får tillbaka sitt jobb bara för att vi utvisar en iranskfödd tandläkare som bor på Lidingö.

Pensionerna? SD lovar givetvis att pensionerna ska bli högre. Precis som det var förr. Nu kan man inte försörja sig på sin pension eftersom priserna på allt som krävs för att leva ökar. Många som är eller ska bli pensionärer är med rätta oroliga. Kan ni ge dem ett bra svar på den frågan så kan ni nog ta tillbaka ytterligare några väljare från SD.

Enligt SD beror det på invandringen. Ni vet inom S och M däremot att problemet är att pensionssystemet är anpassat för att vi ska gå i pension vid 65 och leva till 70 ungefär, och att pensionärerna ska utgöra kanske 5-10% av befolkningen. Nu går många i pension vid 62, lever till 92 och utgör 15-20% av befolkningen. De får inte mer i plånboken bara för att vi utvisar invandrare som har jobb och betalar skatt. Snarare tvärtom.

Vård och sjukförsäkring? Även där lovar SD att det ska bli som det var förr med mer trygghet och omsorg. Människor dör idag i väntan på rätt vård. Människor som är sjuka och arbetsoförmögna får idag sjukpenningen indragen pga kvacksalvare till ”försäkringsläkare” som aldrig träffat dem men ändå får bedöma deras arbetskapacitet. Många sjuka och handikappade är med rätta oroade för sin egen livssituation – det kostar på att vara sjuk utan att myndigheterna gör det värre för dem.

Enligt SD beror detta på invandringen. Men inom S och M vet ni ju att det beror på att ni försöker spara pengar genom att jaga de sjuka och vårdbehövande, samtidigt som vi tillåter att en stor del av skattepengarna som ska finansiera vården hamnar i fickorna på olika privata företag som drivs med vinstkrav. De sjuka får inte bättre vård eller sjukpenning bara för att vi utvisar några tusen asylsökande som bara väntar på att få börja jobba.

Säkerhet och trygghet? SD lovar att det ska bli säkrare på gatorna och i hemmen. Precis som det var förr. Polisanmälningar ska inte läggas ner. Brottslingar ska inte gå fria. Folk ska sitta i fängelse tiden ut. De ska helt enkelt ta tag i brottsligheten. Så förklara gärna vad ni tänkt göra även i den frågan.

Enligt SD beror kriminaliteten på invandringen. Men inom S och M vet ni ju att kriminalitet har funnits sedan långt innan det ens fanns några invandrare i Sverige. Och att den inte har blivit värre. Ni vet också att många av de utländska medborgare som begår brott i Sverige faktiskt inte är bosatta här utan kommer från andra EU-länder. Stöldligor, asfaltsläggare och fan vet allt. Och ni vet även att problemet är att vi har för få poliser i landet eftersom vi inte erbjuder dem skäliga löner.

Där har ni några frågor att ta tag i. SD förklarar givetvis alla problem med invandringen. Vi andra vet att det inte stämmer. Vad ni däremot inte verkar förstå är att många som sympatiserar med SD ser er som en del av problemet. Ni vinner inte deras förtroende genom att vägra prata om själva problemet och istället likt papegojor upprepa SDs lösningar. Ni måste presentera egna lösningar på de problem som SD menar att ni har skapat.

Dessutom måste ni visa att ni förstår att det finns ett Sverige utanför storstäderna. Det är nämligen där SD har starkast stöd, eftersom det finns ett missnöje pga att man upplever att storstäderna gynnas på övriga Sveriges bekostnad. Det finns olika sätt att få reda på att SD inte kan lösa problemen vi har. Att låta SD försöka är det minst tilltalande alternativet, eftersom det kommer att drabba deras kärnväljare hårdare än någon annan. Att kapa deras verkliga politik (dvs inte värdegrunden som är rasism och främlingsfientlighet) är det som krävs. Och det innebär att hitta lösningar på problem. Inte syndabockar.

Som jag skrev i mitt föregående blogginlägg, hur skapar vi en arbetsmarknad för alla? Och som tillägg till det, hur skapar vi ett tryggt samhälle där företag får vara företag och myndigheter får vara myndigheter och inte drivs som företag?

Vad vill M ha svar på?

Moderaterna vill alltså att BRÅ ska kartlägga etnicitet/härkomst bland kriminella. OK. Låt säga att vi gör det. Vilka frågor kommer vi då enligt M att få svar på?

Jag börjar med det mest uppenbara: det här är bara ett utspel från M för att attrahera främlingsfientliga och rasistiska väljare. Tro ingenting annat. Och om du ändå vill envisas med att göra det, läs då vidare.

Det handlar om flera problem som gör att det vore meningslöst att kartlägga kriminellas etnicitet. Det vet man inom M, och det är därför jag anser att det bara är ett utspel. Spel för gallerierna. Ett försök att attrahera de som inte tänker ett steg till.

Första problemet: det går i princip inte!

OK, låt säga att någon döms för ett brott. Då ska vi alltså registrera vederbörandes etnicitet. Så hur gör vi det? Kriminella med invandrarbakgrund är ofta inte invandrare i ordets rätta bemärkelse. De är ofta födda i Sverige av föräldrar som kanske i sin tur också är födda i Sverige, men vars föräldrar invandrade för några decennier sedan. ”Jamen det är ju bara att gå på härkomsten hos de som en gång invandrade” tycker då någon.

Visst. I teorin funkar det. Men det betyder inte nödvändigtvis att det blir fråga om ett och samma ursprung. Föräldrarna respektive mor- och farföräldrarna har kanske olika härkomst. Så ska vi då registrera en för varje etnisk grupp? Låt säga att det är fråga om någon med irakisk-syrisk-serbisk-turkisk härkomst, så skulle i så fall en person öka statistiken för fyra grupper. Eller ska vi fråga? Låta folk definiera sin härkomst själva? Då ryker hela underlaget för att föra sådan statistik eftersom vem som helst kan ljuga ihop vad som helst.

Andra problemet: det behövs i princip inte!

Att kriminaliteten är högre bland människor med utländsk härkomst vet vi redan. Och vi vet dessutom varför. Det vet man även inom M, vilket stärker min tes att det är fråga om ett meningslöst utspel för att fiska röster i grumliga vatten. För det är nämligen fråga om flera riskfaktorer – eller riskgrupper – som kombinerade avgör om någon löper större risk att hamna i kriminalitet. Ekonomi, bildning, sysselsättning och liknande är exempel på riskfaktorer. Härkomst är snarare en sekundär riskfaktor som påverkar sannolikheten för att hamna i någon av riskgrupperna:

  • Är man fattig, lågutbildad och arbetslös – eller kommer från sådana förhållanden – är risken för att man ska bli kriminell förhöjd.
    • Är man av utländsk härkomst är risken för att man ska bli fattig, lågutbildad och arbetslös i sin tur förhöjd.

Däremot innebär inte härkomsten i sig en förhöjd risk för att bli kriminell. Invandrare/människor med invandrarbakgrund med jobb, utbildning och god ekonomi är inte mer kriminella än svenskar med jobb, utbildning och god ekonomi.

Tredje problemet: utlänning kontra invandrare?

Många kriminella är inte svenska medborgare eller ens bosatta i Sverige. ”Knarkmulor” (eng. drug mules, dvs människor som smugglar droger men reser in i landet via de vanliga vägarna) från andra länder som åker dit hamnar i svenskt fängelse. Utländska turister som begår brott i Sverige hamnar i svenskt fängelse. Osv. De räknas också in i statistiken, men har ingenting med invandring och flyktingmottagning att göra eftersom de inte planerat att stanna kvar i landet. Så då måste vi även börja skilja ut den gruppen.

Fjärde problemet: mängden brott visar inte mängden kriminella…

Den här punkten har många väldigt svårt att förstå. Men jag gör ändå ett försök att förklara, och inleder med det man alltid ska ha i minnet:

Att invandrare begår många brott betyder inte att många invandrare begår brott!

Brottsstatistiken ser inte ut så. Den visar hur många brott som begås av vissa grupper, inte hur många i dessa grupper som begår brott. Låt oss titta på en fiktiv grupp:

  • Gruppen består av 100 personer.
    • 90 är svenskar och 10 är invandrare.
  • De begår tillsammans 100 brott.
    • 75 av brotten begås av svenskarna, 25 av invandrarna.
      • 25 av svenskarna begår den svenska delen av brotten.
      • 2 av invandrarna begår återstående brotten.

Nu har vi en intressant tankenöt. Hur ska vi värdera detta? Problemet är att man kan vinkla den här informationen lite hur man vill. Å ena sidan kan man säga att invandrare är mer kriminella eftersom de fast de bara utgör 10% av befolkningen står för 25% av brotten. Samtidigt kan man påstå motsatsen: invandrare är mindre kriminella eftersom bara 20% av dem begått några brott öht, medan 33% av svenskarna gör det.

Men varför stanna där? Låt mig problematisera det hela ytterligare. Tänk dig att 24 av de brott som begås av invandrare begås av en och samma person, och den återstående invandraren bara begått ett. Då är det väl ett tecken på att det i gruppen invandrare finns människor som är mer kriminella än andra? Men då tar vi och krånglar till det ännu mer. Tänk dig att de 24 brott som begåtts av den statistiskt sett mest kriminella av invandrarna är butikssnatteri – eller ringa stöld som det idag heter – och den statistiskt sett minst kriminella har blivit dömd för mord? Samtidigt som totalt fyra av de totalt 100 brott som begåtts är just mord, och att de återstående tre begåtts av svenskar?

Det är sådana här dilemman man hamnar i när man ska tolka den typ av statistik som M efterfrågar. Och det är inte någonting som vem som helst ska göra hur som helst. BRÅ publicerade en rapport i början av 2000-talet som många gillar att hänvisa till när de ska lägga fram tesen att brottsligheten beror på invandringen. Jag anser däremot att den rapporten bör behandlas på samma sätt som man behandlar ett bombrecept – testa gärna i en skyddad och kontrollerad miljö under överinseende av någon som kan ämnet. Men gör det inte på egen hand om du inte vet vad du gör, för då kan det bli  väldigt fel.

Det här vet man inom M. Så vad menar de egentligen med sitt utspel? Vilka frågor ska en kartläggning av härkomst/etnicitet ge svar på när vi redan idag har svar på de frågor som finns?

Om du vill få bukt med kriminalitet bland invandrare, rösta då på ett parti som faktiskt vill ta tag i de problem som gör att människor hamnar i kriminalitet – oavsett härkomst. Dvs INTE M, Kd, Sd eller MED.

Vad gör egentligen SOS Alarm?

Nu är Rebecca Uvell jättearg igen. Den här gången gäller det ett avtal mellan SOS Alarm och SSRS (Svenska Sjöräddningssällskapet) och frågor om finansiering. Och sådana frågor vet jag ju att hon är intresserad av efter inhoppet som SlösO för ett par år sedan, vilket jag tycker är kul.

Jag tycker även att det är kul att hon intresserar sig för SOS Alarm eftersom jag själv jobbat där i snart sex år. Nej, inte som operatör. Jag är och förblir datanörd. Och inte heller för jag företagets talan på något sätt, utan det här är mer en fråga om ett ”om man tänker ett steg till-scenario”. Men trots att jag inte jobbar i kärnverksamheten eller med PR/kommunikation för företaget skulle jag gärna vilja nyansera det hon skriver en aning.

Till att börja med håller jag med om att det låter fel att en organisation som SSRS ska behöva betala för assistans från samhället. De gör ett väldigt viktigt jobb som jag tycker att polisen, brandförsvaret eller kustbevakningen egentligen borde göra. De borde snarare få betalt för det. Eller i alla fall kunna gå plus minus noll.

Det är här jag tror att missförståndet ligger: SSRS gör inte SOS Alarms arbete. SSRS är en utryckningsverksamhet. Det är inte SOS Alarm. Jag tror inte att just Uvell har missförstått detta, men jag vill ändå förtydliga det för andra som inte vet vad SOS Alarm faktiskt gör.

SOS Alarm hanterar en stor del av (men inte alla, som Uvell påstår) nödsamtalen i Sverige. Alla inkommande samtal till 112 hamnar hos SOS Alarm. Men sedan tar en kedja vid där samtalet kan kopplas över till t ex polisen eller brandförsvaret, beroende på var och vad. Polisen och brandförsvaret har egna larmoperatörer. Däremot sköter SOS Alarm i regel dirigering och prioritering av just vårdresurser eftersom de flesta landsting och kommuner inte har någon egen sådan verksamhet. Dvs ambulanser, sjuktransporter och liknande, beroende på avtal med olika landsting liksom med staten. Formerna för detta regleras i avtalen.

SOS Alarm har däremot ingen egen utryckningsverksamhet utan alla fordon och all personal hör till landstingen. Det här är ändliga resurser. Det finns ett visst antal operatörer som kan ta emot och hantera ett visst antal anrop. 

Blir anropen fler krävs fler operatörer, och Uvell förstår säkert att det innebär att det kräver mer pengar eftersom operatörerna ska ha lön och någonstans att utföra sitt arbete. Och eftersom SOS Alarm både ägs av och arbetar åt stat och landsting har stat och landsting krav på hur verksamheten utförs. Att samhället inte vill finansiera en så pass viktig verksamhet som SSRS tycker jag är tråkigt, men kanske inte någonting som just SOS Alarm ska lastas för? Både polisen och brandförsvaret skulle kunna ta hand om den biten, och de har dessutom resurser att bistå i själva utryckningsverksamheten.

Så jag förstår att Uvell är upprörd. Det låter sniket att kräva betalt av SSRS, precis som det skulle låta sniket att kräva betalt av t ex Missing People. Men hon riktar sin ilska åt fel håll. SOS Alarm är precis som hon skriver inte en privat verksamhet, men just därför är handlingsfriheten mindre, just för att det handlar om skattepengar.

Sedan har Uvell fel i att SOS Alarm skulle vara helt skattefinansierat. Skattepengar utgör ungefär hälften, medan den privata verksamheten mot kunder inom säkerhet och jourtjänster utgör resten.

Mitt tips till Rebecca Uvell är i alla att ta den här frågan med berörda myndigheter och departement. MSB, Inrikesdepartementet/Ygeman, t ex. Fråga om det inte finns möjlighet att ta höjd för SSRS verksamhet i budgeten för SOS Alarm eller annan blåljusverksamhet, som polisen, brandförsvaret eller kustbevakningen? Det kanske inte krävs mer än att man frågar eftersom ingen tidigare tänkt på att man kanske skulle ge SSRS verksamhet lite stöd från samhällets sida?

Ett annat tips är att göra lite bättre research om det man ska skriva som. Kanske handlar det inte bara om att koppla över ett samtal till SSRS när det kommer in på 112-numret? Har Uvell t ex tagit reda på vilket C4IS-system SSRS använder sig av?

Samhället fungerade, media fallerade

Lena Mellin har skrivit en milt sagt märklig kolumn om effekterna av gårdagens terrorattentat i Stockholm. Tvärt emot vad hon inbillar sig så fungerade samhället långt över förväntan igår. För massmedia blev däremot betyget epic fail.

Ja, kollektivtrafiken stängdes av, dock på order av myndigheterna. Många hade svårt att ta sig hem. Ändå var det många som tog sig hem, om än försenade. De som inte tog sig hem kunde söka sig till olika trygga platser som öppnat. Kyrkor. Människor öppnade sina egna hem för totala främlingar. Andra erbjöd plats i bil via sociala medier. I stort sett alla jag känner blev försenade. Men ingen blev strandsatt helt och hållet. Alla kom hem till sist.

Polisen informerade löpande om vad som hände. Krisinformation.se informerade om vad som hände. SL informerade om vad som hände. Telefoni och mobilt bredband fungerade. Allt som krävdes för att hålla sig uppdaterad var en telefon med lite batteri. Plus att polisen hade hög närvaro.

Ergo, ingenting bröt ihop, Lena Mellin!

Någonting som däremot fallerade var svensk massmedia. De stora svenska tidningarna – de som gärna ser sig som ”den tredje statsmakten” betedde sig som en papegojflock hög på klickbetesjournalistik. Rapportera allt som går att rapportera oavsett om det var sant eller ej. Folk som hoppat ut ur lastbilen och börjat skjuta. Skottlossning vid Fridhemsplan. De började till och med rapportera i realtid om var polisens insatsstyrka befann sig! (Och jag vill minnas att jag i stundens hetta kallade SvD för stolpskott i ett svar på en av deras tweetar.)

Svensk massmedia fungerade med andra ord lika ”bra” som under ubåtsjakten (eller underrättelseoperationen) oktober 2014. Allt de gjorde var att bidra till förvirring och försvåra myndigheternas arbete.

I ljuset av detta är det kanske inte någon större överraskning att folk börjar överge gammelmedia till förmån för hittepåmedia? Ingen av dem verkar ju ändå syssla med seriös nyhetsjournalistik i vilket fall som helst.

Hon avslutar sedan med den enastående dumma uppmaningen att undvika att bete sig som vanligt (”undvik folksamlingar” och sånt), efter att hon i ett tidigare stycke skrivit att det vore olyckligt om terrorattentatet skulle leda till inskränkningar i den personliga friheten. OK, men ska man då uppmana folk att inskränka sin egen personliga frihet.

Jag kommer att bete mig som en idiot och lyda experternas råd. Jag tänker bete mig som vanligt. Det är nämligen den här rädslan som drabbat Lena Mellin som är målet med terrorism. Den har däremot inte drabbat mig.

Sveket mot förorten.

Identitetspolitik, klasshat och förortscred. Varför landar vi alltid just där så snart problemet med kriminella i förorterna förs på tal? Senast ut att svika förorten är Mattias Gardell och Edda Manga, två forskare som i en märklig debattartikel i Stockholms Fria försöker relativisera glorifieringen av kriminella i bl a Fittja.

Det handlar om ett slags konstverk i Fittja som visar tre numera bortgångna Fittja-bor. Jag vill dock börja med att ge forskarna rätt på två punkter: det går inte att åka pendeltåg till Fittja och det går inte heller att åka pendeltåg till Östermalm.

Resten av deras artikel är däremot rent nonsens.

Jag kommer själv från just Botkyrka. Jag växte upp i Alby och Tumba. De första tio åren bodde jag på Lagfartsvägen 30 i Alby. De första åren i en trea på första våningen ihop med mina föräldrar och min storasyster som jag delade rum med. Sedan flyttade vi upp till en fyra på sjätte våningen och jag och syrran fick äntligen egna rum. Efter det flyttade vi till Tumba. Först till radhus och sedan till villa. Någonstans i alla dessa flyttar flyttade syrran hemifrån. Så man kan väl säga att vi gjorde en liten boendekarriär. Sedan flyttade jag själv hemifrån. Först till Salem, sedan till Sollentuna (Edsberg) och slutligen till Årsta.

Men åter till Alby då. Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg var även på den tiden områden med en del sociala problem. För de som inte kommer därifrån är det just den biten man känner till. Men det är inte hela sanningen. För trots att det fanns en del kriminella och människor med problem så bestod förorten till större delen av just vanliga människor som bara bodde där. Av människor som inte baserade sin identitet på var de bodde. Av människor som inte försökte föra förortens talan utan att någon bett dem om det.

Dessa människor glöms i regel bort när människor som Gardell och Manga (och många andra) ska göra sig till fanbärare eller talesmän för människorna ”i orten” som det heter om man vill uttrycka sig lite förortscreddigt. Eller glöms bort är nog fel ord. De ignoreras. De ignoreras helt enkelt därför att de inte har bett någon att ”föra deras talan” som så ofta sker. Varför? Därför att det är inte deras talan som förs. De som gör sig till talesmän för förorterna – oavsett om de själva bor där eller någon annanstans – för snarare busets talan. Vilket är precis vad Gardell och Manga gör.

Hörde ni det, Mattias och Edda? Ni för busets talan. Nähä, det förstod ni inte?

OK. Låt mig då förklara vad som är fel. När de olika fanbärarna gör sig till förortens talesmän gör de det utifrån stereotyper. De som bor i förorterna är i deras värld antingen människor som ”hamnat lite snett” eller hårt arbetande invandrare som driver den lokala tobaksaffären. Men om vi nu tittar lite närmare på hur det faktiskt ser ut så finns det inte en tobaksaffär i varje gathörn där alla som inte står och dealar knark jobbar ihjäl sig under 20 timmar per dygn. Det finns faktiskt andra människor också. Människor som jobbar någon annanstans. Vad de har gemensamt är egentligen bara en sak: var de bor. Inte varför de bor där. En del bor där för att de kommer därifrån och trivs. En del bor där för att de inte kan eller vill betala vad det kostar att bo någon annanstans. En del bara bor där utan att vara intresserade av att redogöra för varför. Så det finns bara en gemensam nämnare för de som bor i förorten: de bor i förorten.

Men ändå tycks vi acceptera att det är just de kriminella som är representativa för förorten. Som de tre killarna på målningen i Fittja.

Personligen gillar jag den. Eller rättare sagt: jag gillade den. Snyggt gjord och placerad i en miljö där den stack ut. Sedan fick jag reda på att den visade tre nu bortgångna kriminella. Och jag tycker att det är helt i sin ordning att den togs ner.

Visst, killarna ser ut som sympatiska svärmorsdrömmar på målningen. Brett leende, välvårdade och snyggt klädda. Men skulle du vilja att din dotter gifte sig med någon som rånar juvelbutiker? Det är här vi kommer till problemet med målningen. Varför den var fel. Varför Gardell och Manga har fel. Den glorifierar nämligen kriminalitet och framställer de här killarna som en slags bygdens lokala hjältar.

Men fråga dig då i vems ögon de är hjältar. Tror du att de som har vanliga nio till fem-jobb någon annanstans i Stockholmsområdet ser dem som hjältar? Troligtvis inte. Däremot ser de lokala kriminella förmågorna upp till dem. Många barn och ungdomar i området såg upp till dem. Häftiga killar som ger samhället fingret och lever utanför lagen. Eller med två ord:

Dåliga förebilder.

Det är precis vad det är fråga om. För även om de lokala kidsen ser upp till dem har jag betydligt svårare att föreställa mig ungarnas föräldrar gör det. De vill nog snarare att deras barn ska lyckas i livet. Att de ska sluta drömma om att bli lokala gangsters. De vill kanske främst att barnen ska gå klart skolan, kanske plugga vidare och sedan få jobb. Leva ett liv utanför fängelsemurarna. Men ska man lajva Scarface blir kanske livet därefter?

Jag kan upplysa om att det faktiskt fanns sådana här människor där jag växte upp. Redan då. Både i Alby och i Tumba. Jag bodde granne med en av stureplansmördarna i Tumba. Som åttaåring i Alby såg jag en kille som blivit skjuten, och skytten sköt sedan sig själv i närheten av ett dagis utanför Alby Centrum. Tror ni jag ser någon av dem som representativ för de förorter jag då bodde i?

De finns i alla fall överallt: ”häftiga” killar som ständigt hade problem med lagen. ”Häftiga” killar som många yngre killar såg upp till och ville vara som. En del lyckades. En del valde annorlunda, och det är den gemensamma nämnaren för de jag fortfarande känner från den tiden: de valde ett annat liv. Ironiskt nog är det fråga om människor som jag inte umgicks med som barn utan bara kände för att vi gick i samma skola. Samtidigt vet jag att det gått betydligt sämre för flera av mina barndomsvänner, även om det inte gäller för alla. Missbruk, kriminalitet, tidig död.

Det som får mig att se rött när man relativiserar kriminalitet i förorten är i alla fall att man väljer att se de kriminella som representativa för alla som bor där. När man talar om att polisen ”provocerar” genom att bara visa sig i vissa förorter. När man talar om att en målning av tre bortgångna kriminella bara är en ”hyllning” till förlorade vänner. När man försöker svartmåla alla de som lyfter fram de problem som faktiskt finns i förorterna och försöker sopa dem under mattan för att inte kränka de som vill att problemen ska fortsätta. När man kräver att ”orten ska lämnas i fred” av samhället. När man istället för konkreta åtgärder hellre ser meningslösa kulturprojekt inte inte gör ett smack för de boende.

Det man gör då är att man sviker alla de som inte är, inte försöker bli och inte heller vill vara eller bli kriminella!

Vad säger ni, Gardell och Manga? Tänkte ni så långt?

Tänkte ni på de människor som vill kunna leva i ”orten” utan att ständigt behöva oroa sig för att det ska sluta illa för deras barn? Eller var det så att ni tänkte så långt men struntade i det för att ni ville jobba på er egen förortscred?

Det som behövs är trygghet och ordning. Varken mer eller mindre. Resten klarar man i regel själva. Trygghet och ordning i skolorna. Trygghet och ordning i den offentliga miljön. Men några fanbärare som Gardell och Manga behövs däremot inte.