Category Archives: Miljö

Hur SD försöker stoppa flyktingboenden

Nu ska Sverigedemokraterna försöka uttala sig i bostadsfrågan igen. Vad landar de i den här gången? Jo, att flyktingar är ett hot mot Stockholms grönområden.

Ungefär det är kontentan av en debattartikel i SvD. Jag tänker dock inte gå in på artikeln i sig, utan ta upp en annan av deras aktiviteter:

Utnyttjar SD lokalt byggmotstånd för att stoppa nya flyktingboenden?

Det är om det stämmer ett ganska nytt fenomen. När det blir tal om att flyktingboenden ska byggas blir det protester. På initiativ av SD-sympatisörer som inte är öppna med att så är fallet?

Ett exempel är motståndsgruppen mot modulhus för flyktingar i Slakthusområdet. En fb-grupp med två administratörer. Båda är Sverigedemokrater. En av dem lade upp länkar till gruppen i två grupper som jag är med i, och pratade om att ”vi närboende” behövde protestera mot detta.

modulmotstand.png

Intressant? Närboende som påverkas har inte blivit informerade?

OK, men det finns väl inga närboende? Slakthusområdet är väl ett industriområde.

Ingen bor där. Jag blev misstänksam eftersom jag vet vad SD har för sig runt om i Storstockholm, och när jag tittade på postarens profil var det sida upp och sida ner med länkar till främlingsfientlig propaganda, och på minst en bild poserade han med Jimmie Åkesson. Då blir kopplingen till SD tydlig, även om gruppen i sig är sluten och det inte går att utläsa någonting från den.

Är detta ett isolerat fall? Jag känner till andra fall där någon genom ombud ev försöker starta lokala protester mot flyktingboenden.

Ett av dem är protesterna i Spånga, där det också handlar om modulhus för flyktingar, och där det finns en ”lokal opinion” mot dem. Nedan finns en film från ett möte i Spånga om just detta. Läs gärna kommentarerna.

Varför är det här mötet då intressant? Det blir väl alltid protester när någonting ska byggas, rivas eller byggas om i Stockholm?

På grund av omständigheterna. Det finns till att börja med två gemensamma nämnare.

Den mest uppenbara är att det handlar om protester mot modulhus för flyktingar. Precis som här i Söderort. En annan gemensam nämnare är den person som står bakom den här youtube-kanalen. Jag vet inte om han själv är där och filmar, men det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Han är i sin tur FB-kompis med administratörerna i protestgruppen här i Söderort. Och han är en känd SD-vänlig debattör som gärna sprider deras budskap och propaganda. Men det behöver givetvis inte betyda någonting. Dra sina egna slutsatser.

En annan omständighet är deltagarna på mötet i videon.

Jag var inte själv där, men har från de som vet mer fått veta att det verkade vara fråga om en del tillresta förmågor. Var den SD-vänlige debattören själv där så är det väl i viss mån sant, eftersom han väl inte bor i Spånga? Samma fråga kan ställas om de som uppviglar. Men det finns inga säkra uppgifter om detta, vilket jag vill poängtera. Men blir det samrådsmöte om modulhusen i Söderort skulle jag inte bli förvånad om det dyker upp en del bekanta ansikten från youtube-videon ovan. Detta fenomen är kanske mer utbrett än vi inser?

Givetvis undviker SD att låta sina egna politiker figurera i dessa sammanhang. De är ju inte rasister, om vi får tro dem. Istället lägger man ut dessa aktiviteter på lokala förmågor som kan offras för deniabilityns skull. Är de medlemmar i SD eller lokalpolitiker kan de uteslutas utan problem. Är de inte det har SD inget som helst ansvar för dem. Poserar de på samma bild som partiledaren är det bara för att SD ju är ett öppet parti som välkomnar alla. Så fungerar det. En liten kärna intelligenta människor som utnyttjar och vid behov offrar sympatisörer och lokala företrädare som inte inser att de blir utnyttjade.

Men vad har SD att vinna på det här?

Flyktingmottagningen kostar pga flyktingkrisen i Mellanöstern onormalt mycket just nu. Det är någonting som kritiseras av många. Inte bara av SD. Kan man sabotera genom att stoppa så många flyktingboenden som bara är möjligt blir det ännu dyrare, eftersom samhället tvingas till nödlösningar som kostar ännu mer i pengar (hotellboende) eller anseende (tältläger ser inte bra ut i på bild i DN). Det ger SD ytterligare möjligheter att angripa flyktingmottagningen.

Sker det i så fall med partiledningens goda minne?

Det är dags att det här kommer upp till ytan. Det är egentligen fråga om klassisk hatretorik/-taktik: hitta människor som är missnöjda med någonting. Peka ut en syndabock. Sedan har man de missnöjda människornas stöd så länge man angriper syndabocken man skapat.

Annonser

Banalitet som riksintresse?

Svenska Dagbladet tar idag upp ”problemet” med att Stockholm växer. Det största problemet är tydligen att staden växer på höjden. För Stockholm får enligt Länsstyrelsen inte göra det. Stockholm ska se ut som om tiden stått stilla sedan slutet av 1800-talet. Att utgå från samma normer som gällde när stadens byggnader varken hade elektricitet eller rinnande vatten är förmodligen rätt väg att tackla framtiden.

OK, nu raljerar jag. Och jag överdriver en hel del. Visst är det viktigt att bevara stadens skönhet.

Men jag vill att du som läsare ska vara ganska kritisk mot artikeln i SvD. Den tidningen agerar inte objektivt i frågor som rör Stockholm och stadens utveckling. SvD arbetar hårt för att med ganska subtila medel föra fram åsikten att utveckling är dåligt. Detta genom vinklade nyhetsartiklar och riggade skendebatter, där de bara låter den ena sidan komma till tals samtidigt som den andra sidan ska tigas ihjäl. Vi talar alltså om kvällstidningsjournalistik som är maskerad som mer seriös nyhetsjournalistik. Nåja, nog om SvDs bristande trovärdighet i frågor som rör Stockholms utveckling.

Enligt den här artikeln vill i alla fall Länsstyrelsen göra gällande att stadens låga skala är ett riksintresse. Jag ställer mig frågande till om det verkligen är rätt sätt att se på saken. Staden har sitt utseende, och den har växt fram som den har gjort för att tackla olika behov som har uppstått genom tiderna. Stockholm började sin existens som en liten timrad fästning som vaktade inloppet till Mälaren. Fästningen växte till en handelsplats, och handelsplatsen blev till en stad. I sinom tid blev staden Sveriges största, och landets huvudstad.

Allt detta tack vare att staden tilläts växa på sina egna villkor.

Stockholm hade aldrig blivit vad det är idag om stadens utveckling under historien fått styras som av små elitgrupper som bara utgår från sina egna värderingar och önskemål, men som fullständigt struntar i vilka behov stadens invånare har. Denna inställning ger tjänstemannen Carl-Gustaf Hagander på Länsstyrelsen uttryck för:

Stockholms stad har inte förtroende att själv hantera sin stad eftersom den är av riksintresse, säger han till SvD.

Menar han  med detta att vi som lever i Stockholm inte förstår vad som är bra för oss? Personligen tycker jag att det luktar tjänstemannastyre lång väg. Och genom det uttalandet har kanske Hagander omedvetet satt fingret på just det problemet? Ett annat exempel på hur Länsstyrelsens förkärlek för banaliteter drabbar folks vardag finns här på SVT, i ett reportage om den bostadsrättsförening i Tensta som inte får renovera sina egna hus. Orsaken är att stadsmuseet och Länsstyrelsen tycker att de är ”unika” exempel på miljonprogramsarkitektur.

Jag ställer mig frågande till om de människor som fattar dessa beslut själva bor i miljonprogrammets numera ganska nedgångna betonglimpor. Eller om de personligen är villiga att betala de extra kostnader som en lägre standard medför, eftersom de anser att byggnaderna måste bevaras i rätt skick? Det är ju lätt att fatta svåra beslut, så länge man inte själv drabbas av dem.

Men om nu folks boendemiljöer mot deras vilja ska förvandlas till museum är det väl inte mer än rätt att Länsstyrelsen subventionerar dessa med offentliga medel?

Hur som helst, jag tycker att stadens skönhet är värd att bevara. Men jag tror inte att vi hittar den hos någon enskild tjänsteman. Jag tror att stadens skönhet ligger i varje betraktares öga. Det jag uppfattar som vackert ser någon annan som fult. Jag tycker att vissa byggnader ser avskyvärda ut, medan andra tycker att de är vackra. Så enkelt är det. Vi har inget facit för vad som är snyggt eller fult. Höga hus är vackra i vissas ögon, fula i andras.

För att göra alla nöjda måste vi kanske finna oss i att stadsbilden innehåller sådant som vi alla stör oss på, om den samtidigt ska innehålla någonting som faller alla i smaken?

Stockholmscenterns Per Ankersjö vill se en skyskrapa ovanpå bangården vid Centralen. Jag gillar idén. Ankersjö är för konceptet Trifoliumskrapan. Jag är av princip för det konceptet. Vilket är ett diplomatiskt sätt att uttrycka att jag är emot det. Jag gillar som sagt tanken på en skyskrapa på den platsen. Men jag gillar inte Trifoliumskrapan i sig. Jag tycker att den är ful, klumpig och stubbig. Den är för låg i förhållande till sin bas. En högre skrapa av smäckrare slag vore trevligt. Men Trifoliumskrapan skulle ihop med Stockholm Waterfront bara bli till någon stor och oformlig jätteamöba som våldför sig på stadsbilden. Så därför vore det bättre med någonting högt och smäckert.

Kanske en hög, smal och rund skrapa med stål, som anspelar på landets historia? Stockholm är ju navet i det här landet, och en axel som sticker upp ur dess mittpunkt vore kanske inte helt fel?

Men jag skulle inte gråta ögonen ur mig om Trifoliumskrapan trots allt byggdes. För jag vet att det finns folk som tycker att den är vacker, även om jag inte är en av dem.

Staden måste faktiskt få vara ful på sina håll.

Varför inte låta folket avgöra?

Det bråkas vidare om kärnkraftens framtid. Nu vill oppositionen ersätta den i takt med att det dyker upp förnyelsebara energikällor som klarar av vårt energibehov till en vettig kostnad. På ren svenska betyder det att kärnkraften blir kvar tills vidare. Och det tycker jag är bra. Kärnkraften har starkt stöd bland vanligt folk.

Kanske borde folket få säga sitt i den här frågan?

Den sk folkomröstning som hölls 1980 innehöll tre olika avvecklingsalternativ. ”Avveckla nu”, ”avveckla snart”, eller ”avveckla lite senare” hade folk att välja på. ”Behåll kärnkraften” fanns överhuvudtaget inte som valmöjlighet. Ändå hänvisar avvecklingsförespråkarna i tid och otid till att folket – för snart 30 år sedan – röstat ”för” en avveckling.

Bra att det alternativa förslaget utreds

Slussen-såpan fortsätter. Enligt en artikel i SvD ska nu det alternativa förslaget ”Ny syn på Slussen” utredas, så att vi svart på vitt får se hur mycket det kommer att kosta, hur svårt det är att genomföra, liksom hur bra den lösningen kommer att fungera i framtiden.

Det tycker jag är en riktigt bra idé.

Varför tycker jag det? Jo, det kan nämligen innebära ett slut på den här debatten om huruvida ny syn-förslaget är vettigt eller ej. Så länge SL och Stockholm stad inte utreder det kommer dess förespråkare att kunna utnyttja ett påstått underläge, och skapa en slags martyrbild av sig själva och sitt förslag, där de är offer för ett samhälle som vägrar att lyssna på dem. Det är ett oerhört starkt vapen i händerna på människor som har gott om kontakter inom massmedia och politik.

Här handlar det om människor som vet vem de ska bearbeta, och genom vilka kanaler det ska göras.

”Ny syn på Slussen” hade aldrig fått samma uppmärksamhet och draghjälp av tidningar som DN eller SvD om det lanserats av en samling kollektivtrafikanter från någon förort. Hade det ens uppmärksammats?

En utredning kommer att räta ut frågetecknen som omgärdar det här förslaget:

  • Är det genomförbart till en rimlig kostnad och inom en rimlig tidsrymd?
  • Är det en lösning som riktar sig till framtidens stockholmare, de som ska använda det nya Slussen och även betala för kalaset?
  • Kommer det här förslaget att innebära förbättringar eller i alla fall status quo för kollektivtrafiken?

De här frågorna är väldigt viktiga. Ett enda nej är skäl nog att slänga det i papperskorgen. För de frågorna är mycket viktigare än de estetiska värden som ny syn-förespråkarna ständigt hänvisar till. Estetiska värden är subjektiva, det som upplevs som vackert av någon kan upplevas som fult av någon annan. De praktiska och funktionella frågorna är däremot inte subjektiva.

Jag tror personligen inte på ny syn-förslaget.

Varför? Främst för att det nya Slussen ska byggas för framtidens stockholmare, det vill säga våra barn och deras barn, och med deras bästa i åtanke. Nu tycker jag att du ska ta en titt på den här bildenpersonerna bakom ny syn-förslaget. (Båda länkarna öppnas i nya fönster.)

Ser de ut att tillhöra målgruppen för framtidens Slussen? Tror du att de har de ungas bästa för ögonen, eller utgår de från sina egna önskemål? Kommer de att vara med och betala notan för det här projektet om 15-20 år? Kommer de att drabbas av ett framtida kaos om stationerna Gamla stan och Slussen ersätts av EN station? Som dessutom får färre uppgångar än dagens Slussen, där nästan all belastning hamnar i en och samma ände, likt Gullmarsplan?

Bygger vi för gårdagens, dagens eller morgondagens stockholmare?

Vi måste sluta att bete oss som egoister och bara utgå från oss själva i den här frågan. Vi måste se till de grupper som idag inte har någon talan, men som ska leva med den nya lösningen. Det är de människorna det handlar om.

För vem bygger vi Slussen?

Debatten om Slussen fortsätter. Återigen lyfts nedgrävning av tunnelbana och biltrafik fram som ett rimligt och genomförbart alternativ till de officiella förslagen. De officiella förslagen bygger alla på att vi behåller trafiken och tunnelbanan i ytläge. Lösningar som alla är bra för stadens fotgängare, cyklister och kollektivtrafikanter. Bland de som förespråkar nedgrävning hittar vi bland annat Samfundet S:t Erik och skönhetsrådet.

Deras argument? Det gör staden vackrare.

Men hur blir det med Slussens funktion då? Med stadens funktion? Handlar Slussens framtid om rena banaliteter som vykortsvyer som bara existerar under ett par veckor varje år, men som förvandlar området till en kall, blåsig och i allmänhet ganska ogästvänlig plats resten av året? En lösning som skrämmer bort fotgängare och cyklister, och därmed är sämre för miljön?

Jag ställer mig frågan varför dessa idéer lyfts fram nu, eftersom nedgrävningen av dessa broar inte har så mycket med själva Slussen att göra. Biltrafiken passerar på en bro som går väster om Slussen, och tunnelbanan går på den gamla marknivån, under den överdäckning som utgör Ryssgården och Södermalmstorg.

Att gräva ner är ett separat projekt som måste genomföras innan Slussen kan börja återuppbyggas.

Är det inte fler än jag som reagerar på att de som förespråkar nedgrävningen i allmänhet är äldre människor (70-90 år), som inte själva kommer att uppleva det framtida Slussen? Som inte behöver vara med och betala för de ökade kostnader som en nedgrävning medför? Som inte behöver stå ut med det tillfälliga trafikkaos som kommer att uppstå under byggtiden, eller leva med det permanenta trafikkaos som uppstått pga att vi byggt en lösning som inte är anpassad för stadens framtida behov? Där vi skapar ett nytt Gullmarsplan, en knutpunkt som inte är anpassad för de flöden av människor som den ska hantera? Och där vi förlorar en av stadens mest centrala tunnelbanestationer, nämligen Gamla stan?

Att förespråka nedgrävning är att förespråka en återgång till en stad som fanns för 80-100 år sedan. En stad som var mycket mindre än den är idag, och där människorna hade andra vanor och behov än de har idag. Tyvärr verkar många människor tro att staden är densamma som i någon gammal pilsnerfilm med Bullen Berglund, och då går det ju givetvis an att plocka bort knutpunkter som Slussen, eller riva Strömbron. Allt för att öppna upp nya vattenytor.

Är det verkligen så svårt att förstå att dessa trafiklösningar kommit till för att det finns en anledning till det?

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst om varför nedgrävningsförslaget (Ny syn på Slussen) inte kommer att fungera, varken under byggtiden eller i framtiden. Men det tänker jag inte göra, eftersom ingen skulle orka läsa ett så pass långt inlägg. Det är mycket att sätta sig in i. Men jag hoppas att våra politiker inser att man inte kan ta hänsyn till en högljudd minoritet av äldre människor som inte längre är beroende av kollektivtrafiklösningen Slussen, utan vill se sin ungdoms Stockholm återskapat, till varje pris (som de själva inte betalar).

De som förespråkar en nedgrävning av tunnelbanan och biltrafiken är inte de människor som dagligen går, cyklar eller åker kollektivt förbi Slussen. Eller för de som reser kollektivt via Saltsjöterminalen. De som gör det – och som räknas i hundratusental – är nämligen de stora förlorarna om en sådan lösning väljs. Det går kanske hundra sådana på varje flanör som vill se en öppen vattenspegel mellan broarna.

Ska vi bygga den här lösningen för framtidens Stockholm, och kommande generationer av stockholmare? Eller ska vi bygga någonting som efterfrågas av de som inte själva kommer att utnyttja det framtida Slussen?

Odemokratiskt beslut som går emot folkviljan

Det är hemskt att se hur lite respekt den sittande regimen har för folkviljan. Nu tar man alltså beslutet att bygga ut kärnkraften, trots att 100% av väljarna röstade för en avveckling i den folkomrösting som hölls så sent som 1980. Dagens beslut omintetgör ju allt arbete som ledde fram till det lysande resultatet. En folkomröstning som hölls kort efter en incident på ett amerikanskt kärnkraftverk, och där man dessutom endast erbjöd tre varianter av ”nej” till kärnkraften – det kan ju hända att folk röstar fel, trots att de från staten har fått tydliga direktiv om vad de ska tycka och tänka i frågan. Om folk hade fått möjligheten att rösta ”ja” till en fortsättning för kärnkraften hade vi nog fått stå ut med mycket förvirring och debatterande, pga alla som röstat fel.

Allt detta för ingenting. Vad ska nu hända med miljön?

Varje sann miljövän vet ju att det är viktigare att leva i en illusion av miljövänlighet. Att det är viktigare med ett par träd utanför det egna fönstret, samtidigt som hektar efter hektar av äkta naturmark skövlas längre ut i skogarna. Det man inte ser hända händer inte.

Det är precis samma sak med kärnkraften. Är det inte bättre att vi låter smutsig kolkraft från gamla östeuropa stå för vårt energibehov, istället för att vi förstör våra egna gröna rum med stora kolosser till kärnreaktorer? Visserligen släpper de i princip bara ut ånga, men de ser ju trots allt riktigt miljöovänliga ut. Koldioxiden som från olje- och kolkraftverken går rakt ut i atmosfären och bidrar till växthuseffekten är ju trots allt inte vårt problem. Det ansvaret ligger väl hos det land som producerar elen, medan vi som köpare inte har någonting med den saken att göra?

Vi ska väl satsa på förnyelsebar energi, även om sådana energikällor inte klarar av att täcka vårt behov. Eller? Tänk på att vi ju tekniskt sett har ett överskott av energi. Ja, i alla fall om man ser över ett helt års tid. Att det sedan handlar om en överproduktion under vår och sommar, då vi har ett ganska lågt behov av energi, spelar ju inte så stor roll. Vi får ju importera en del kolkraft under hösten och vintern, då varken vind- eller vattenkraft fungerar pga allt stiltje. Men man kan inte vara petnoga i dessa viktiga miljöfrågor, det viktigaste är ju att man har en klar och dogmatisk ståndpunkt. Om vi sedan förstör både miljön och ekonomin pga detta är en helt annan fråga. Renlärighet är viktigt.

Kärnkraft är dåligt för miljön. Trots att det inte finns några logiska sakargument som ger stöd för den tesen. El-ler hur?