Kategoriarkiv: Privat & egotrippat

Röda ögon och dålig andedräkt

Sitter nu på tåget till Uppsala och den första föreläsningen/uppropet på en av sommarkurserna. Känner mig lite seg. Dels pga att jag firade valresultatet med ett par cigarrer, dels för att jag helt enkelt tvingat gå upp så okristligt tidigt. Upp ur bingen vid halv åtta. Det måste ju finnas någonting i Europakonventionen (jo, det var krig igår) eller FNs mänskliga rättigheter om sådana livsvillkor.

Men den främsta anledningen till min trötthet är att jag sov dåligt. Uppspelt, och så ny dygnsrytm. Inte bra för nattsömnen. Därav färgen på ögonen och den något tobaksmättade andedräkten.

Egentligen tänkte jag sitta uppe halva natten och skriva en mer utförlig analys av valet. Många felaktiga slutsatser drogs under valvakan. Som att Piratpartiet skulle ha snott många väljare från SD. Jag tvivlar. Det rör sig om vitt skilda väljargrupper. Däremot tror jag att Feministiskt initativ är en av de stora förlorarna på Piratpartiets intåg i politiken. Många män som hade kunnat tänka sig att proteströsta på FI kan ha valt att lägga sina röster på PP istället. Men SD har knappast förlorat många väljare till PP.

Well, orkar inte kråka ner mer just nu. En analys av valresultatet kommer i alla fall att dyka upp någonstans någon gång. Dessutom har Sanna Rayman lyckats få till en ganska träffande analys av valresultatet. Kan vara värd att läsa.

Alla politiska partier existerar på sina väljares nåder, ett faktum som vissa politiker tycks glömma regelbundet. Söndagens valresultat kan kanske tjäna som en liten påminnelse om detta?

Annonser

Singulariteter i gummerat nylon

Det känns som om jag har hunnit med en hel del idag. Trampade iväg till gymmet i Hornstull för att pumpa lite muskler för några timmar sedan, och tog sedan en omväg hem. Den gick via Sickla köpkvarter, och innebar en fin (men blåsig och lite kylig) cykeltur längs med Söder mälarstrand och Stadsgården.

Visst egentligen inte vad jag skulle handla när jag väl kom fram till Willys. Men som den törstige snåljåp jag är nappade jag direkt på ett specialerbjudande, nämligen ett flak blandad dricka till bra pris. 18 burkar. Tar rätt mycket plats. Och väger en del. Och jag skulle ju handla en hel del annat också. Men det visade sig att min trotjänare till budväska var anpassad just för att med lätthet rymma ett flak dricka. Sedan var det bara att stapla allt annat ovanpå drickan (ett par skor, vattenflaska + diverse matvaror) och baxa upp härket på ryggen.

Att gå med den fullpackade väskan hängandes över axeln visade sig vara lite svårare. Inte att gå i sig, men att gå i precis den riktning som jag ville. Pga rörelseenergin och lagen om alltings tröghet ville väskan fortsätta rakt fram, så jag fick kränga och luta med kroppen för att komma rätt. Luta lite framåt för att gå framåt. Luta lite bakåt för att bromsa upp rörelsen, osv.

Däremot gick det finfint att cykla. Konstigt nog.

Sommar, sommar, sommar…

Det här kan bli en ganska lång dag. Av någon anledning sov jag dåligt inatt. Kanske för att min bärbara dator, som brukar stå en bit från sängen, har en tendens att vakna av sig själv fast jag satt den i sovläge. Ingenting jag själv vaknar ordentligt av, men sömnen blir verkligen störd. Nåja, man lär sig av sina misstag.

Nu sitter jag på Prego ute i Frescati. Har just registrerat mig på den andra sommarkursen. Hoppas jag. LADOK strular nämligen. Jaja, det löser sig väl tills jag kan lämna studieförsäkran. Och sedan njuta av sommaren. Idag är det ju typiskt svenskt sommarväder. Dvs det regnar.

En välbehövlig mugg kaffe intill mig. Ska snart bege mig till Centralen och sedan vidare mot Uppsala för att att ordna med kårmedlemsskap så jag kan börja läsa sommarens tredje kurs. Hoppas komma undan billigt. Är man redan medlem i ett annat lärosätes studentkår kan man få reducerad avgift. Och jag är redan medlem i två andra, THS och DISK. Tre kårer på en och samma gång. Ibland undrar jag själv om jag är riktigt normalt navlad eller ej.

Nåja, dags att röra på sig. Bloggberoendet stillat för denna gång. Har inte sjunkit så lågt att jag börjat twittra ännu. Alltid nåt.

Snart börjar våren. Med Vårsalongen.

Jag ligger (eller sitter) hemma med en förkylning eller flunsa som inte vill ge med sig. Men vad gör det, när Liljevalchs är redo att slå upp dörrarna till Vårsalongen?

Till den 29:e mars har de öppet, och i år bara måste jag gå dit. Det har gått för många år sedan sist. För många ursäkter. Ont om tid, ont om pengar, ont om sällskap. Men man kan inte gå på Liljevalchs vårsalong utan någon annan konstintresserad människa som sällskap, eller hur?

Men jag väntar nog i några veckor ändå. Vädret är viktigt. Det måste vara lite vårväder, om känslan och stämningen ska bli den rätta. Och jag vill ha lite mer vinter innan dess.

180 högskolepoäng…

… Har jag nu samlat på mig sedan februari 2007, då jag började plugga på heltid. Jösses, vad tiden rinner iväg. Men jag har åtminstone tre terminer kvar på ITK-programmet, så än kan jag inte andas ut.

Imorgon är det träff för författare dito -wannabes. Det ska bli kul. Jag börjar få upp farten med skrivandet. Och på onsdag kväll börjar dramakursen på SU.

Känns riktigt skönt att komma igång igen efter jullovskoman.

Vilken härlig dag

Fint väder idag. Och kylan är på väg tillbaka. Vintern är kanske räddad, alltså. När jag vaknade imorse trodde jag att det kunde bli en ganska trevlig dag, trots allt. Men icke.

Idag skulle jag egentligen ha gått på min farmors begravning. Nu är ju inte begravningar i sig särskilt roliga, i synnerhet inte när det är någon som är så pass nära släkting som en mor- eller farförälder. Men nu blev det inte så. Och orsaken var än värre. Närmare bestämt en trasig visdomstand. Den skulle jag egentligen ha tagit bort nu på måndag, men så började den värka utav bara helvete, och det blev ett akutbesök till tandläkaren.

Jag fick alltså banga min egen farmors begravning.

Snacka om att byta bort en tråkig aktivitet mot någonting som är än värre. Men jag insåg tidigt att det inte var att tänka på att gå på begravningen. Det gjorde förbannat ont, och enda sättet att lindra var att kyla den trasiga tanden med kallt vatten. Och det skulle jag alltså ha stått ut med en bilresa på drygt två timmar, och sedan ha försökt sitta stilla i kyrkan under begravningsakten med en tand som det omväxlande bultade och brände i. Icke sa Nicke, ain’t gonna happen.

Ingreppet i sig gick däremot ganska bra. Helt smärtfritt, faktiskt. Det gjorde mer ont i plånboken när jag betalade den lilla räkan på 1900:-, men i övrigt kände jag ingenting. Trots att de fick borra i käkbenet och bända och bryta för kung och fosterland. Men det lär ju kännas en del när bedövningen släpper senare idag. Jag har återfått känseln i örsnibben, så jag vet att den är på väg bort. Återkommer senare…

Tack för den här tiden, farmor

Just nu ligger jag på sängen, med datorn i knät. Jag har tagit en paus från springet i tvättstugan, och väntar bara på att den sista tvätten ska torka. Det kommer att ta en stund, eftersom det är klädseln till soffan som hänger i torkskåpet.

Att tvätta är lite av en terapisyssla för mig. Och jag hade tur som bokade in just den här eftermiddagen, för det var just det jag behövde idag. Tidigare idag fick jag beskedet att min gamla farmor gått bort, och det är hos henne de flesta av mina tankar har varit idag. Det var väntat, så pass väntat att jag förstod vad som hade hänt redan när den första ringsignalen gick fram. När jag svarade och hörde att det var min mamma fick jag det bekräftat – hon brukar inte ringa på förmiddagarna. Och farmor har legat på sjukhus sedan några dagar, och vi visste alla att det bara var en tidsfråga innan hon skulle tacka för sig och ta ner skylten.

Så idag passade det med någonting som kräver noll tankeverksamhet, till exempel att tvätta eller städa.

Jag kan inte påstå att jag sörjer överdrivet mycket. Tvärtom, jag tycker att gumman fick ett bra och passande avslut. Hon fyllde 98 för ungefär tre veckor sedan, och var då så pass pigg att hon orkade gå för egen maskin. Med viss assistans av rullator, i och för sig, men när man är i den åldern är man vanligtvis sängliggande. Om man överhuvudtaget lever. Ganska klar i huvudet var hon också, även om minnet kanske inte fungerade så bra. Jag träffade henne så sent som dagen före julafton. Då var hon pigg och på gott humör, och glad över att få besök.

För några dagar sedan fick hon antagligen en hjärnblödning när hon sov. När mina föräldrar tittade in låg hon och sov, men gick inte att väcka. Och hon dog sedan utan att vakna upp igen.

Det känns som ett ganska skönt sätt att sluta sina dagar på. Att inte behöva ligga som ett vårdpaket och tyna bort med liggsår och tristess som enda sällskap, eller bli så vimsig att man måste hållas inlåst för att inte råka illa ut. Så jag tycker inte att det finns någon anledning att sörja för hennes skull. Vi hade en bra relation, även om vi inte träffades så ofta, och det finns ingenting osagt eller oavslutat mellan oss. Återstår dock att se om jag kan, vill eller orkar gå på begravningen. Jag tycker att det är viktigare att träffa sina gamla släktingar när de är i livet.