Kategoriarkiv: Stadsplanering

Urbaniteten finns inte alls i förorten, Nazem

Någonting som regelbundet dyker upp i debatten om stadsbyggnad och arkitektur är olika hyllningar till våra dysfunktionella förorter. För det senaste bidraget kan vi tacka Nazem Tahvilzadeh, som genom en för mig okänd metod lyckats komma fram till att ”den riktiga” urbaniteten finns i förorten.

Normalt sett brukar jag avfärda sådana påståenden som rena stolligheter, men nu är Nazem tydligen någon slags forskare i ämnet på KTh. Därför kan de som läser hans debattartikel få för sig att han vet vad han talar om. Och därför borde han förstå vad olika ord och uttryck betyder, kan man tycka. ”Urbanitet”, t ex.

Men nu skriver han ju faktiskt ”den riktiga urbaniteten”, och det är kanske för att antyda ett personligt avståndstagande från den vedertagna betydelsen? Han använder kanske ett egenhändigt uppfunnet nyspråk? Varvat med ett i övrigt högtravande språk och krångliga uttryck, vilket är vanligt när man vill dölja att man egentligen inte vet mycket om det man talar om.

Hur som helst, någon urbanitet finns inte i våra förorter. Inte i de som planerats just som förorter i alla fall. De är nämligen medvetet planerade som icke-urbana. De är i regel monofunktionella (bara en funktion, till exempel boende eller arbete, inte båda), avsides placerade enl. grannskapstänket (man ska se exakt var en förort börjar och var den slutar) och i övrigt färgade av sin tids ideal och idéer. Idéer som i dagens stadsbyggnadstänk borde vara lika bannlysta som idéer om rasbiologi är inom antropologin.

Visserligen är det sant att en hel del kultur har sett dagens ljus i sådana miljöer. På den punkten har han rätt. Men Nazem gör ett logiskt felslut: det är inte förorterna i sig som är ursprunget till kulturen.

Hiphopen är inte en produkt av de svenska miljonprogramsområdena. Hiphopen är importerad, och om vi ska hitta dess ursprung får vi söka oss till Englewood i New Jersey, där bandet Sugarhill Gang bildades på 1970-talet. Deras Rapper’s Delight från 1979 anses med rätta vara den första hiphoplåten. Hiphopen importerades sedermera till Sverige. Så vad har då Englewood gemensamt med t ex Alby? I princip ingenting mer än att båda ortsnamnen innehåller ett ”l”. Och att de är områden med relativt låg status. Och det är här vi hittar orsaken till Nazems felslut.

Nazem drar slutsatsen att oattraktiva områden ger upphov till kultur. (Det gör de inte.)

Däremot drar de till sig kapitalsvaga grupper som inte har någon annanstans att ta vägen pga att det är för dyrt. Konstnärer, musiker och författare som inte slagit igenom, t ex. Sedan blir området lite hippt ett tag pga kulturarbetarna som bor och verkar där, och då flyttar andra – mer kapitalstarka och i viss mån ängsliga – grupper efter. Detta driver i upp efterfrågan och priserna och tvingar kulturarbetarna att dra vidare.

Gentrifiering, som det kallas. Ännu ett uttryck som någon som bedriver forskning i ämnet borde ha koll på, enligt min åsikt.

Och det är nu vi kommer till det som vederlägger Nazems tes att förorterna skulle vara populära: de behåller inte sin attraktionskraft utan kulturarbetarna. Det gör däremot innerstaden och närförorterna. Det finns inte många oetablerade konstnärer och författare på Södermalm. Inte riktiga. Bara lajvande hipsters. Ändå har priserna inte gått ner. Varför? Jo, därför att där finns den urbanitet som Nazem inte verkar förstå sig på.

Så ska vi sluta tramsa med att skönmåla och försöka förändra betydelsen i ord och uttryck och istället diskutera problemet? Problemet att våra dysfunktionella och monofunktionella betongförorter inte är urbana och inte attraktiva för de som kan välja att bo någon annanstans?

Annonser

White flight i Sverige? Nej!

Patrik Lundberg skriver i Aftonbladet om fenomenet white flight. Alltså, att i områden där färgade flyttar in flyttar vita ut. De ”flyr”, vilket gett upphov till benämningen flight (flykt). Tyvärr landar Lundberg i fel slutsatser då lyfter in ett amerikanskt fenomen i ett svenskt sammanhang utan att reflektera eller problematisera.

Begreppet White Flight härstammar som sagt från USA och därmed en amerikansk kontext. Redan där blir det alltså problematiskt när man försöker lyfta in det i en svensk kontext eftersom kontexterna skiljer sig pga att det är olika länder med samhällen och kulturer som skiljer sig åt. Det avser fenomenet att vita flyttar ifrån områden när svarta och färgade börjar flytta in. Att det förekommer i USA behöver vi knappast diskutera, men förekommer det här och är det i så fall fråga om någon form av omedveten rasism som får ”vita” att flytta? Jag anser att svaret på den första frågan är nej. Därmed blir svaret nej även på den andra frågan.

Visserligen finns det områden i Sverige som folk flyr från. Men inte om ”vita” och inte heller är orsaken att färgade/svarta flyttar in. Vad det handlar om är att de som har möjlighet att flytta gör det. Varför? Den frågan räcker för en doktorsavhandling.

En krönika i en kvällstidning ger däremot inget vettigt svar. I synnerhet inte om den redan från början har fel angreppsvinkel.

Hur som helst ska jag göra ett försök att ge en någorlunda kortfattad förklaring:

Grundproblemet är ofta området i sig.

Ett typiskt sådant område kan vara en miljonprogramsförort utanför Stockholm. Det vill säga ett mindre attraktivt område som man i regel inte bosätter sig i om man har möjligheten att bosätta sig någon annanstans. Ett område som det jag själv växte upp i och som vi ”flydde” från. Många bor – trots lokalpatrioternas beskrivningar av hur fantastiska just deras områden är – i dem för att de måste.

Det ger i sin tur upphov till en slaskeffekt. Där placeras människor ut av samhället då det på grund av områdenas låga attraktionskraft finns ett stort utbud av bostäder där. Vilket i sin tur leder till att två grupper blir överrepresenterade: flyktingar och socialt utslagna.

Det är här det blir fel när man jämställer fenomen i Sverige och USA i tron om att samma mekanismer ligger bakom dem. Så är det inte.

I Sverige finns det förhållandevis få invandrare som invandrat relativt nyligen och som inte är flyktingar. Det handlar ofta om människor som oavsett var de bor har en lång väg att vandra innan de kommit in i det svenska samhället. Vi talar ofta inte om år utan om generationer. I USA handlar det däremot om amerikaner som inte är vita men som ändå har bott i landet i generationer. Välanpassade människor med jobb och utbildning som flyttar till områden som upplevs som attraktiva. Att ”vita” inte vill bo i samma områden som dem är då givetvis ett utslag av rasism eller i alla fall xenofobi.

I Sverige är det tvärtom. 

Här handlar det om människor som ofta saknar jobb och utbildning, och som får flytta till det boende som bjuds. Till områden som upplevs som oattraktiva men har ett större utbud av lediga bostäder. I samband med detta ökar de sociala problemen i dessa områden.

Men… de sociala problemen beror i regel inte på flyktingarna!

De beror på de som flyttar in samtidigt. Lite under radarn. ”Vita” människor. Men som har olika problem. En del är missbrukare. Alkoholister, narkomaner, sniffare, och så vidare. Dessa människor skapar stor otrygghet där de bor eftersom de och deras polare gärna begår småbrott, ställer till bråk och stör grannarna. Även om de är få. Sedan har de psykiskt sjuka (och knappt får någon vård idag) som sällan är farliga men kan skapa en upplevd otrygghet om även de stör grannarna och upplevs som obehagliga. Och så givetvis småkriminella som inte har råd att bo någon annanstans.

I ett område med låt säga 200 lägenheter räcker det med att kanske 2-3 av dessa lägenheter bebos av de jag beskrev i föregående stycke för att övriga boende ska känna sig otrygga.

När man hittar kanyler i sandlådan eller papperspåsar med lim i buskagen, väcks nattetid av att grannen står och skriker på balkongen, eller ser att någon har pissat i ens trappuppgång börjar man efter ett tag fundera på att flytta någon annanstans. Samma sak om man hör att någon av grannarna blivit överfallen. Vi flyttade efter 10 år i Alby. Alby, som de första åren var ganska trevligt (och även då invandrartätt efter svenska mått mätt) men sedan blev sämre och sämre i takt med att missbrukarna och de kriminella blev fler.

Det är nu vi kommer till varför man upplever att det finns ett white flight-fenomen även i Sverige: det är i regel bara de ”vita” som kan flytta eftersom de har råd att flytta. Då gör de det. Flyktingarna blir däremot kvar. I alla fall i några generationer. Att de sedan flyttar kan man se om man studerar de invandrargrupper som finns i landet, och som kommit hit under olika perioder.

Grundproblemet är dock hur samhället envisas med att skapa koncentrationer av fattiga människor och människor med problem i områden som redan från början upplevs som relativt oattraktiva.

Hur SD försöker stoppa flyktingboenden

Nu ska Sverigedemokraterna försöka uttala sig i bostadsfrågan igen. Vad landar de i den här gången? Jo, att flyktingar är ett hot mot Stockholms grönområden.

Ungefär det är kontentan av en debattartikel i SvD. Jag tänker dock inte gå in på artikeln i sig, utan ta upp en annan av deras aktiviteter:

Utnyttjar SD lokalt byggmotstånd för att stoppa nya flyktingboenden?

Det är om det stämmer ett ganska nytt fenomen. När det blir tal om att flyktingboenden ska byggas blir det protester. På initiativ av SD-sympatisörer som inte är öppna med att så är fallet?

Ett exempel är motståndsgruppen mot modulhus för flyktingar i Slakthusområdet. En fb-grupp med två administratörer. Båda är Sverigedemokrater. En av dem lade upp länkar till gruppen i två grupper som jag är med i, och pratade om att ”vi närboende” behövde protestera mot detta.

modulmotstand.png

Intressant? Närboende som påverkas har inte blivit informerade?

OK, men det finns väl inga närboende? Slakthusområdet är väl ett industriområde.

Ingen bor där. Jag blev misstänksam eftersom jag vet vad SD har för sig runt om i Storstockholm, och när jag tittade på postarens profil var det sida upp och sida ner med länkar till främlingsfientlig propaganda, och på minst en bild poserade han med Jimmie Åkesson. Då blir kopplingen till SD tydlig, även om gruppen i sig är sluten och det inte går att utläsa någonting från den.

Är detta ett isolerat fall? Jag känner till andra fall där någon genom ombud ev försöker starta lokala protester mot flyktingboenden.

Ett av dem är protesterna i Spånga, där det också handlar om modulhus för flyktingar, och där det finns en ”lokal opinion” mot dem. Nedan finns en film från ett möte i Spånga om just detta. Läs gärna kommentarerna.

Varför är det här mötet då intressant? Det blir väl alltid protester när någonting ska byggas, rivas eller byggas om i Stockholm?

På grund av omständigheterna. Det finns till att börja med två gemensamma nämnare.

Den mest uppenbara är att det handlar om protester mot modulhus för flyktingar. Precis som här i Söderort. En annan gemensam nämnare är den person som står bakom den här youtube-kanalen. Jag vet inte om han själv är där och filmar, men det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Han är i sin tur FB-kompis med administratörerna i protestgruppen här i Söderort. Och han är en känd SD-vänlig debattör som gärna sprider deras budskap och propaganda. Men det behöver givetvis inte betyda någonting. Dra sina egna slutsatser.

En annan omständighet är deltagarna på mötet i videon.

Jag var inte själv där, men har från de som vet mer fått veta att det verkade vara fråga om en del tillresta förmågor. Var den SD-vänlige debattören själv där så är det väl i viss mån sant, eftersom han väl inte bor i Spånga? Samma fråga kan ställas om de som uppviglar. Men det finns inga säkra uppgifter om detta, vilket jag vill poängtera. Men blir det samrådsmöte om modulhusen i Söderort skulle jag inte bli förvånad om det dyker upp en del bekanta ansikten från youtube-videon ovan. Detta fenomen är kanske mer utbrett än vi inser?

Givetvis undviker SD att låta sina egna politiker figurera i dessa sammanhang. De är ju inte rasister, om vi får tro dem. Istället lägger man ut dessa aktiviteter på lokala förmågor som kan offras för deniabilityns skull. Är de medlemmar i SD eller lokalpolitiker kan de uteslutas utan problem. Är de inte det har SD inget som helst ansvar för dem. Poserar de på samma bild som partiledaren är det bara för att SD ju är ett öppet parti som välkomnar alla. Så fungerar det. En liten kärna intelligenta människor som utnyttjar och vid behov offrar sympatisörer och lokala företrädare som inte inser att de blir utnyttjade.

Men vad har SD att vinna på det här?

Flyktingmottagningen kostar pga flyktingkrisen i Mellanöstern onormalt mycket just nu. Det är någonting som kritiseras av många. Inte bara av SD. Kan man sabotera genom att stoppa så många flyktingboenden som bara är möjligt blir det ännu dyrare, eftersom samhället tvingas till nödlösningar som kostar ännu mer i pengar (hotellboende) eller anseende (tältläger ser inte bra ut i på bild i DN). Det ger SD ytterligare möjligheter att angripa flyktingmottagningen.

Sker det i så fall med partiledningens goda minne?

Det är dags att det här kommer upp till ytan. Det är egentligen fråga om klassisk hatretorik/-taktik: hitta människor som är missnöjda med någonting. Peka ut en syndabock. Sedan har man de missnöjda människornas stöd så länge man angriper syndabocken man skapat.

Årstastråket: en försutten chans?

Stadsbyggnadskontoret i Stockholm har lagt upp en ny film om Årstastråket, som håller på att byggas ungefär där jag själv bor. Mitt intryck är att planerarna för all framtid kastar bort en möjlighet att expandera innerstaden.

Videon finns på Youtube, men kan förhoppningsvis ses direkt här:

Vad är det då jag reagerar på? Jo, det är att trots läget precis utanför tullarna bygger staden klassisk förortsbebyggelse: glest och utspritt, varvat med många halvprivata utrymmen.

Enkelt uttryckt är det inte fråga om ett stråk. Inte ett sammanhängande.

Jag bor själv ganska nära det som kallas Bolidentriangeln, och kan i alla fall glädjas åt att det ser ut att bli den mest lyckade delen av Årstastråket. Här blir det en blandning av verksamheter och bostäder, så det finns en liten chans att någon form av stadsliv ska uppstå. Ett namn jag fick lära mig när jag såg videon var dessutom ”Steningeparken”. Det är vad gräsremsan mellan Bolidenplan och Gullmarsvägen tydligen heter. Jag har dock aldrig förstått att det är en park fast jag bott intill den i snart 17 år. Kanske beror det på att ingen använder den som en park? Vilket i sin tur beror på att den ligger inklämd mellan Johanneshovsvägen och parkeringsplatserna nedanför punkthusen? För min del kan den gärna få bebyggas mer än i förslaget.

Strukturen på bebyggelsen känns inte heller särskilt lyckad. Visserligen står husen hyfsat tätt intill varandra sydväst om Bolidenplan, men det är fråga om öppna kvarter med en slags halvprivata innergårdar som varken kommer upplevas som privata eller offentliga: ingen kommer känna sig hemma där. Om staden däremot hade slutit kvarteren i klassisk kvartersstruktur hade vi sluppit se det problemet uppstå. Däremot är det bra att de binder samman Bolmensvägen med Johanneshovsvägen med ett par små tvärgator.

Där tar i alla fall stråket slut.

Sedan kommer en länga med hus vid Linde. Hus som ligger så pass långt från Bolidentriangeln att stråket bryts. Ja, där tar Årstastråket slut, och ett slags icke-stråk tar vid eftersom sambandet med bebyggelsen norr om Johanneshovsvägen blir dåligt. Det blir alltså inget samband mellan klungorna med hus som staden planerar.

Det är synd, och jag hade hellre sett att staden satsat på att bygga längs med Johanneshovsvägen hela vägen från Bolidenplan till Linde. Då skulle Årstastråket bli ett stråk även i verkligheten, precis som ”Steningeparken” hade fungerat som park om man från planerarnas sida tagit hänsyn till platsens funktion och hur den kunnat utnyttjas. Vid Linde upphör sedan Årstastråket.

Det upphör för andra gången!

Vägen delar sig nämligen i två och som fortsätter i varsin riktning: Årstavägen och Johanneshovsvägen. Men själva bebyggelsen/stråket fortsätter i en tredje. En riktning som pga att gatan upphör gör att den västra bebyggelsen tappar kontakten med den östra. Visserligen fortsätter Tvärbanan i den riktningen, men med tanke på att det är en sträcka där spårvagnarna håller maxfart lär det knappast bli fråga om något stadsliv att tala om.

Årstastråket. Planerna lät så bra när de presenterades en gång i tiden.

Men sedan har planerarna bit för bit gått ifrån konceptet ”promenadstad” (eller stad överhuvudtaget) och i vanlig ordning kastat ut några hus i klassisk förortsstruktur.

Videon avslutas med att ”om 15 år är det här en del av innerstan”. Jag tvivlar. Man bygger inte stad bara genom att bygga någonting och kalla det för stad. Lika lite som man får en hockeyrink genom att bygga en fotbollsplan och sedan kalla den för hockeyrink. Det stora problemet är dock inte att man bygger för lite, utan att man bygger för lite på för stor yta. På ett sätt som omöjliggör framtida förtätning och urbanisering.

Det var det. Ännu en försutten chans.

Bilstad. Är det framtiden?

Just nu pågår en debatt om bilens framtid i Stockholm. I ena ringhörnan hittar vi Alexander Ståhle som är stadsbyggnadsforskare. I den andra hittar vi två herrar som gillar att köra bil. De båda senare menar att deras åsikter och det faktum att de tillhör Kungliga AutomobilKlubben väger tyngre än forskning.

Redan nu borde det framgå vem i debatten som är en auktoritet, och vilka som inte är det. Men istället för att diskriminera KAK:orna på förhand kan vi titta på deras argument. De är i huvudsak dessa:

  • Bilar blir mer miljövänliga i takt med att nya drivmedel utvecklas.
  • Antalet bilar i Stockholm ökar, vilket visar att folk vill köra bil.
  • Näringslivet behöver bilen.

Blir bilen mer och mer miljövänlig? Ja och nej. Eller nej, till övervägande del. Drivmedlen utvecklas. En del bilar släpper inte ut några avgaser eftersom de är eldrivna. Men det betyder inte att de inte genererar några utsläpp. Elen måste nämligen produceras på något sätt, och huruvida en elbil är miljövänlig eller ej beror i sin tur på hur elen är producerad. Dessutom kvarstår problemet med partiklar. (Och då har jag inte ens tagit upp hälsoeffekter och olyckor.) Så det argumentet håller inte.

Skaffar fler bil, och är det en indikation på att folk vill köra bil? Nej och nej. De lyfter fram att antalet bilar i Stockholms län ökade med 14% mellan 2002 och 2013. Men de nämner inte att folkmängden samtidigt ökade med 15%. Så i praktiken är det fråga om minskat bilinnehav. Och att ökat bilinnehav – om det hade varit sant – hade varit en indikation på att folk faktiskt vill köra bil är en slutsats de själva dragit utan att redovisa hur. Många som kör bil gör det för att de behöver. Inte för att de vill. Precis som att du går till tandläkaren för att rotfylla en tand. Du gör det inte för att du vill, utan för att du behöver. Många nya bostadsområden i Stockholm har nämligen undermålig kollektivtrafik vilket tvingar fram ett bilberoende. Inte heller det argumentet håller alltså.

Men behöver näringslivet bilen? Ja och nej, igen. Ja därför att det finns yrkesgrupper som faktiskt inte klarar sig utan bil. Yrken där transport ingår. Och nej därför att Stockholm i mångt och mycket är en tjänstemannastad. Dvs här jobbar vi i regel på kontor, och transporterar i första hand oss själva. Om fler i den kategorin såg till att transportera sig själva med kollektivtrafik, cykel eller apostlahästar skulle det bli mer utrymme över till de som faktiskt behöver bilen. En golvslipare kan t ex inte ta med sig prylarna på t-banan eller cykeln, men systemutvecklaren som på sin höjd har en väska med sig behöver inte bil. Så det argumentet faller också. Och motsäger dessutom argumentet att det ökade bilinnehavet – som också var fel – beror på att folk faktiskt vill köra bil.

Inget av argumenten från herrarna som gillar att köra bil håller alltså.

Och nu kommer vi till den springande punkten: ökade satsningar på bilismen ökar bilberoendet eftersom de omöjliggör tät och promenadvänlig stad samt bra kollektivtrafik. Det finns inte plats och underlag, helt enkelt. Bilen tar nämligen plats även när den inte används. Du behöver någonstans att ställa bilen nära hemmet. Sedan behöver du utrymme på vägar och gator som räcker till alla som vill köra bil när du ska köra någonstans. Och när du väl är framme behöver du någonstans att ställa ifrån dig bilen.

Huruvida detta är någonting som efterfrågas är lätt att se. Jämför priserna på bostäder i lägen där man kan och/eller behöver ha bil med priserna i lägen där man inte behöver bil. Dvs avlägsna förorter kontra innerstad. Var är kvadratmeterpriserna högst?

De påstår att de vill ge fler möjlighet att ha bil. Men i själva verket vill de ta bort möjligheten för andra att leva utan bil – samtidigt som de förmodligen förutsätts vara med och betala för KAK:ornas hobby.

Slöseri? Nja.

Så en cykelparkering för drygt 400 000 har av Skattebetalarnas förening nominerats till årets värsta skatteslöseri? OK. Det var ju en intressant vinkling. ”35 000 per cykelplats”.

Låt oss titta på det. Du kan läsa om nomineringen här och om bygget här.

Vi tittar på delkostnaderna:

  • Cykelställ med pump: 125 000:-
  • Skärmtak: 185 000:-
  • Arbetskostnad inkl. frakt: 121 215:-

Skärmtak för 185 papp, är det dyrt? Jämför med en busskur. En liknande konstruktion som är betydligt mindre kostar exklusive arbete mellan 50 000 och 100 000:-. Kostnaden är alltså rimlig.

Arbetskostnaden på 121 215:- då, där frakt och montering ingår? Dvs att bygga/montera skärmtaket, gjuta fast cykelställen och gjuta fast och koppla in pumpen (som behöver en kraftkälla)? Det känns också rimligt.

Däremot kan vi diskutera om cykelställ med pump för 125 000:- är dyrt eller ej. Jag gissar att det endast avser inköpskostnaden eftersom arbetet redovisats separat. Det är dyrt. Främst pga att parkeringen bara får 12 platser.

Med sina planerade 40 platser hade kostnaden per plats blivit lägre: det behövs bara en pump men 28 extra cykelställ. Pumpen utgör rimligtvis lejonparten av den här kostnaden. Ja, dessa pumpar är dyra.

Visst hade det kunnat göras kostnadseffektivt. Mer bang for the buck. En större lösning hade gett ett lägre pris per plats.

Däremot är det inte fråga om något extremt slöseri. Härnösand får 12 väderskyddade cykelparkeringsplatser som kan användas året runt och en pump som kan användas av alla.

Jämför med Högalidsgaraget i Stockholm: kostade 120 miljoner, rymmer ca 200 bilar. 600 000:- per plats. Är det rimligt? Eller kostnadseffektivt?

SlösO får bakläxa. Igen.

Är kontroversiellt alltid bra?

”Varför försvarar ingen Chipperfield?” Den frågan ställer arkitekten Tomas Lauri i en artikel i Arkitektur angående kritiken mot Nobel center på Blaiseholmen. Jag ska ge min lekmannamässiga syn på det hela. Utan att bli för akademisk.

Lauri menar att arkitektur måste få vara ”konstnärlig och kontroversiell” och har det som utgångspunkt för varför han anser att fler borde försvara det förslag som finns för Nobel center.

Min åsikt är att han har till hälften rätt. 

Arkitektur och design ska givetvis få vara konstnärlig. Design och arkitektur (båda ur gestaltningshänseende) utvecklas genom en konstnärlig approach. Få uppskattar trista och fyrkantiga lådor där man helt struntat i gestaltningen. Där har han rätt.

Däremot finns det inget egenvärde i det kontroversiella. Att någonting är kontroversiellt innebär inte att det är bra. Det kan vara bra om det innebär att man bryter mot och ifrågasätter normer för att få till stånd förändringar och nytänkande. Men ”kontroversiellt” kan lika gärna innebära att det är fråga om en ren hål i huvudet-idé.

Hur är det då med Chipperfields förslag? Är det konstnärligt och kontroversiellt?

Ja och nej. Det är kontroversiellt eftersom det handlar om att riva en någorlunda vacker men kanske inte på något sätt unik äldre byggnad och ersätta med en fyrkantig låda. Det är inte kontroversiellt i positiv bemärkelse. Samtidigt har han fel när han menar att det är konstnärligt: det är fråga om en låda. En fyrkantig låda. Även om lådan är förgylld är den fortfarande en låda.

Vad är konstnärligt i ett sådant förslag? Vad är normbrytande? Vad är nyskapande? Vad innebär en förändring? Allt som byggs och har byggts i Sverige sedan mitten av 1900-talet är just fyrkantiga lådor.

Lauri har fel i att kritikerna ”saknar förståelse för vad Chipperfields förslag tillför”.

De – vi – förstår visst vad förslaget tillför. Liksom vad det tar från staden. Därav kritiken. Jag tror att det snarare är fråga om motsatsen. Att Lauri inte själv förstår vad förslaget innebär. Att han låter sig förblindas av att Chipperfield är en berömd arkitekt och att hans syn på saken därmed väger tyngre än de som lever i staden och kommer att leva med Nobel center när det väl är byggt.

Problemet jag ser är främst hur Chipperfield hanterat kritiken. I viss mån håller jag med Lauri om att det ”klankas ner” på höjd och volym, och så är det ju alltid i Stockholm. Så fort någonting ska byggas är det för stort, för högt eller båda delarna. Eller att det ”syns” och ”stjäl” uppmärksamhet från den befintliga miljön. Och i regel kommer den kritiken alltid från Skönhetsrådet, Stadsmuseet eller Samfundet st Erik, som är för extrema åt andra hållet. Jag ser däremot inte något problem med vare sig höjd eller volym.

För mig är gestaltningen problemet, och många håller med mig.

Tyvärr valde Chipperfield att hantera kritiken som man alltid hanterar kritik mot föreslagna byggnader i Stockholm. Gör det mindre, lägre, och gestaltningen om möjligt ännu mera slätstruken.

Vad Chipperfield har lyckats med är med andra ord att komma med ett förslag som inte faller någon i smaken. Ja, förutom de som förblindats av hans kändisstatus som arkitekt och försvarar Nobel center bara för att arkitekten heter Chipperfield.

Hur som helst, Chipperfield har ritat en låda. Den är förgylld, men fortfarande en låda. Kom med ett bättre gestaltat förslag, och fler kommer att acceptera det. Även om det innebär att byggnaden blir högre än den som nu har föreslagits. Eller större. Är arkitekturen mer genomtänkt och nyskapande spelar det ingen roll om det syns, utom för de som förväntar sig att ingenting någonsin ska förändras.

Och David Chipperfield, vi är inte alls förtjusta i fyrkantiga lådor i Stockholm. Ja, det byggs många fyrkantiga lådor här. Det betyder inte att vi efterfrågar fyrkantiga lådor. Bara att det är fyrkantiga lådor vi får.