Category Archives: Stockholm

Hur SD försöker stoppa flyktingboenden

Nu ska Sverigedemokraterna försöka uttala sig i bostadsfrågan igen. Vad landar de i den här gången? Jo, att flyktingar är ett hot mot Stockholms grönområden.

Ungefär det är kontentan av en debattartikel i SvD. Jag tänker dock inte gå in på artikeln i sig, utan ta upp en annan av deras aktiviteter:

Utnyttjar SD lokalt byggmotstånd för att stoppa nya flyktingboenden?

Det är om det stämmer ett ganska nytt fenomen. När det blir tal om att flyktingboenden ska byggas blir det protester. På initiativ av SD-sympatisörer som inte är öppna med att så är fallet?

Ett exempel är motståndsgruppen mot modulhus för flyktingar i Slakthusområdet. En fb-grupp med två administratörer. Båda är Sverigedemokrater. En av dem lade upp länkar till gruppen i två grupper som jag är med i, och pratade om att ”vi närboende” behövde protestera mot detta.

modulmotstand.png

Intressant? Närboende som påverkas har inte blivit informerade?

OK, men det finns väl inga närboende? Slakthusområdet är väl ett industriområde.

Ingen bor där. Jag blev misstänksam eftersom jag vet vad SD har för sig runt om i Storstockholm, och när jag tittade på postarens profil var det sida upp och sida ner med länkar till främlingsfientlig propaganda, och på minst en bild poserade han med Jimmie Åkesson. Då blir kopplingen till SD tydlig, även om gruppen i sig är sluten och det inte går att utläsa någonting från den.

Är detta ett isolerat fall? Jag känner till andra fall där någon genom ombud ev försöker starta lokala protester mot flyktingboenden.

Ett av dem är protesterna i Spånga, där det också handlar om modulhus för flyktingar, och där det finns en ”lokal opinion” mot dem. Nedan finns en film från ett möte i Spånga om just detta. Läs gärna kommentarerna.

Varför är det här mötet då intressant? Det blir väl alltid protester när någonting ska byggas, rivas eller byggas om i Stockholm?

På grund av omständigheterna. Det finns till att börja med två gemensamma nämnare.

Den mest uppenbara är att det handlar om protester mot modulhus för flyktingar. Precis som här i Söderort. En annan gemensam nämnare är den person som står bakom den här youtube-kanalen. Jag vet inte om han själv är där och filmar, men det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Han är i sin tur FB-kompis med administratörerna i protestgruppen här i Söderort. Och han är en känd SD-vänlig debattör som gärna sprider deras budskap och propaganda. Men det behöver givetvis inte betyda någonting. Dra sina egna slutsatser.

En annan omständighet är deltagarna på mötet i videon.

Jag var inte själv där, men har från de som vet mer fått veta att det verkade vara fråga om en del tillresta förmågor. Var den SD-vänlige debattören själv där så är det väl i viss mån sant, eftersom han väl inte bor i Spånga? Samma fråga kan ställas om de som uppviglar. Men det finns inga säkra uppgifter om detta, vilket jag vill poängtera. Men blir det samrådsmöte om modulhusen i Söderort skulle jag inte bli förvånad om det dyker upp en del bekanta ansikten från youtube-videon ovan. Detta fenomen är kanske mer utbrett än vi inser?

Givetvis undviker SD att låta sina egna politiker figurera i dessa sammanhang. De är ju inte rasister, om vi får tro dem. Istället lägger man ut dessa aktiviteter på lokala förmågor som kan offras för deniabilityns skull. Är de medlemmar i SD eller lokalpolitiker kan de uteslutas utan problem. Är de inte det har SD inget som helst ansvar för dem. Poserar de på samma bild som partiledaren är det bara för att SD ju är ett öppet parti som välkomnar alla. Så fungerar det. En liten kärna intelligenta människor som utnyttjar och vid behov offrar sympatisörer och lokala företrädare som inte inser att de blir utnyttjade.

Men vad har SD att vinna på det här?

Flyktingmottagningen kostar pga flyktingkrisen i Mellanöstern onormalt mycket just nu. Det är någonting som kritiseras av många. Inte bara av SD. Kan man sabotera genom att stoppa så många flyktingboenden som bara är möjligt blir det ännu dyrare, eftersom samhället tvingas till nödlösningar som kostar ännu mer i pengar (hotellboende) eller anseende (tältläger ser inte bra ut i på bild i DN). Det ger SD ytterligare möjligheter att angripa flyktingmottagningen.

Sker det i så fall med partiledningens goda minne?

Det är dags att det här kommer upp till ytan. Det är egentligen fråga om klassisk hatretorik/-taktik: hitta människor som är missnöjda med någonting. Peka ut en syndabock. Sedan har man de missnöjda människornas stöd så länge man angriper syndabocken man skapat.

Konsten att föda upp utvecklare

Hashtaggen #backaspotify är ganska het på Twitter just nu. Och grundarna av Spotify har skrivit ett öppet brev om problem de anser att någon bör ta tag i. Det är inte helt solklart ang. vem brevet riktar sig till eller vem som bör ta tag i vad. Men de sätter fingret på problem som helt klart existerar. Ett av dem är uppfödningen av utvecklare. Vi behöver fler uppfödare, det är ett som är säkert.

Varför är den frågan en möjlig elefant i rummet för tekniksektorn? Och vad är en elefant i rummet? Elefanten i rummet är någonting (ofta ett problem) som alla är medvetna om men talar tyst om. Eller inte alls. En elefant i ett normalstort rum är givetvis någonting utöver det vanliga, eftersom ett normalstort rum i regel har en normalstor dörr med tillhörande normalstort dörrhål som är på tok för litet för att en normalstor elefant ska komma igenom det. Min slutsats är att elefanten kom dit som liten och sedan under lång tid växt sig fullstor eftersom ingen ledde ut den medan den fortfarande var liten nog att komma igenom dörrhålet.

Jag tänkte dock inte tala om hur man föder upp elefanter, utan hur man föder upp utvecklare. Uppfödningen av sådana är för tekniksektorn och i synnerhet IT-branschen elefanten i rummet. En elefant som växer sig större och större. IT-branschen ropar efter en lösning. Någon måste hämta sin elefant.

Problemet är att det är IT-branschens elefant. IT-branschen äger frågan. Det är IT-branschen som har det yttersta ansvaret för att föda upp utvecklare. Det finns nämligen olika sorters utvecklare. Jag tänkte nöja mig med att tala om erfarna och mindre erfarna/oerfarna. De erfarna är det mest brist på. Men det är IT-branschen som måste föda upp dem. De oerfarna föds upp på annat håll.

Så hur föder man upp utvecklare? Vi börjar med de oerfarna.

De oerfarna utvecklarna produceras av skolor och utbildningsföretag. Det finns ett par stora producenter/uppfödare i Stockholm. En av dem är IT-universitetet i Kista. Det är där jag själv är uppfödd. Och det är där jag själv har deltagit i uppfödandet av andra oerfarna utvecklare. Uppfödningen går till som så att man tar vanliga människor och sätter dem på en diet där utbildning är basföda, kryddad med lite erfarenhet. Egentligen är erfarenhet den viktigaste delen av dieten, men en skola kan inte erbjuda det i någon större omfattning.

Det här gör dem till en relativt oerfarna utvecklare, men lägger grunden för god tillväxt när man sedan sätter dem på en annan diet i framtiden. Sedan släpper man ut dem i stora vida världen och hoppas att någon ska locka till sig dem. Vi har i Sverige en ganska god produktion av oerfarna utvecklare eftersom vi kan erbjuda en basdiet av utbildning till många. Vi har nästan en överproduktion, tycker vissa, eftersom det inte är sådana som efterfrågas. Det efterfrågas ofta erfarna utvecklare.

Dem föder dock IT-företagen själva upp. Skolorna kan tyvärr inte göra det.

Processen liknar den för att föda upp oerfarna utvecklare, men dieten ser annorlunda ut. Här handlar det om erfarenhet som basföda, men med lite utbildning som krydda. Utbildning är dock ofta en mindre nödvändig komponent i dieten i det här stadiet. Men genom att mata de oerfarna utvecklarna med en diet av bland annat erfarenhet växer de till sig och blir efter några år erfarna utvecklare. Erfarenhet är dessutom en fantastisk del av dieten då den inte resulterar i något avfall utan stannar kvar i utvecklaren – samtidigt som denne kan mata andra utvecklare med sin egen erfarenhet, utan att den minskar.

En del i den nya dieten är lön. En väldigt viktig del som ska balanseras mot erfarenhet. En utvecklare som upplever att dieten är obalanserad blir lätt missnöjd och rymmer i hopp om att fångas in av ett annat IT-företag där en mer balanserad diet är att vänta. Och det är många som håller ögonen öppna efter sådana rymlingar. En del anlitar till och med speciella jägare som är bra på att nosa fram dem innan de rymmer eller ens börjat fundera på att rymma. Dessa kallas för rekryteringsföretag i vardagligt tal. Har jägaren väl fått korn på din erfarne utvecklare och listat ut vad som saknas i dieten är risken stor att denne genom att locka med en bättre diet får utvecklaren att rymma.

Ett möjligt svar på frågan varför det är så ont om just erfarna utvecklare är kanske att många företag inte vill föda upp egna? Att de räknar med att någon annan ska locka till sig oerfarna utvecklare och föda upp dem, och följaktligen hellre lägger resurserna på att fånga upp erfarna utvecklare som rymt pga missnöje med dieten? Eller hyr in dessa jägare för att locka till sig dem?

Kanske skulle det finnas fler erfarna utvecklare om fler födde upp dem? Nej, de oerfarna är inte alltid lika produktiva och självgående som de erfarna. Ibland behöver de någon som håller dem i handen. Å andra sidan har de lägre krav på dieten. I början i alla fall. De erfarna kräver däremot en större diet men är kanske mer produktiva och behöver sällan någon som håller dem i handen?

Så om du hör till dem som tycker att det är svårt att locka till dig erfarna utvecklare men inte själv producerar några, fundera på om du kanske inte kunde börja göra det? Locka till dig några oerfarna utvecklare. Sätt dem sedan på en diet av erfarenhet och lön. Du kan som så många andra börja i liten skala. För det är givetvis inte lätt att föda upp så pass intelligenta och komplicerade varelser som utvecklare i regel är.

Visst finns risken att man lockar till sig oerfarna utvecklare och föder upp dem bara för att sedan få se dem rymma till någon som erbjuder en annan diet. Det undviker man om man tänker på att en utvecklare man fött upp kräver en annan diet som erfaren än som oerfaren. Det handlar inte bara om balans, utan även om storlek. I takt med att de växer behöver dieten utökas och bli mer omfattande. Men att behålla sin personal är ju varje företags eget ansvar.

Dags att byta ut G4S?

Idag tog DN upp problemen med felparkerade fordon i cykelfälten i Hammarby Sjöstad. Det tycker jag är positivt, eftersom det faktiskt är ett problem för många cyklister. Hur G4S hanterar övervakningen och bötfällningen får däremot underkänt.

Jag bor inte själv nere i sjöstan men brukar cykla där ganska ofta. Jag känner igen problemet. Det är alltid fordon parkerade i cykelfälten. Och det finns inte mycket extra utrymme när man ska vingla ut i biltrafiken, och alltid ska någon stressad bilist köra om när man själv kör om den felparkerade bilen.

Men nu är man medvetna om problemet säger man från stadens sida.

Staden har ökat bevakningen, och på trafikkontoret tror man att problemet kommer att ”minska med tiden”. Det låter ju trevligt, men jag delar inte deras optimism. Vi har haft cykelfält i ca 20 års tid, men problemen har inte minskat. De ökar faktiskt.

En förklaring till att problemet ökar kan vi hitta hos G4S, som sköter bevakningen. ”Vi försöker prata med bilisterna före att bötfälla dem” säger man från G4S sida. Prata? Vilket framgångskoncept. Förklara för de bilister som ställer sig där de vet att de inte får stå att de inte får stå där? Istället för att bötfälla dem?

Genialt.

Vad G4S gör är att de omintetgör den preventiva funktion böter har. Böter fungerar som avskräckning och ingenting annat. Att få människor att låta bli att begå de överträdelser som ger böter. ”Gör jag det här blir det böter om jag åker dit.” Böter fungerar som bäst när de inte behöver utfärdas. Att den som parkerar i rondellen utanför Coop/lidl i sjöstan får pynta en tusenlapp gör i sig däremot ingen nytta i efterhand. Men vetskapen att man förmodligen kommer tvingas betala den där laxen för att stå i tio minuter utanför Coop kan få många att tänka till och ställa sig någon annanstans. Så fungerar böter.

Men då går G4S ut och säger ”vi pratar med felparkerarna istället för att bötfälla”?

Alltså, hur tänkte de? De säger rakt ut att det fortfarande är riskfritt att felparkera fast de bevakar platserna. Hur kommer det att påverka beteendet nere i sjöstan, tror du?

Staden borde kanske fundera på att byta ut G4S? Dels för att de sköter sitt uppdrag på det viset och dels för att de är dumma nog att i DN i princip säga ”det är fritt fram att parkera var som helst för vi kommer inte bötfälla er”.

Nu ska Mälaren svämma över?

Jag borde nu ha vant mig vid hur okunniga människorna som är emot nya Slussen är. Men de överraskar mig ständigt. Jag tror att botten är nådd men inser snart att jag har fel.

Nu senast har de börjat hetsa upp sig över situationen för bönderna runt Mälaren. Bönder som kommer att drabbas av ändrade nivåer i Mälaren.

I vanlig ordning tror RORUSarna att det handlar om Slussen.

Ja, att det handlar om beslut som fattats av kommunpolitikerna i Stockholm. Om en oönskad bieffekt av en illa genomtänkt lösning för Slussen. Att vattenståndet i Mälaren förändras för att vi med nya Slussen förlorar möjligheter att reglera det, när det i själva verket är tvärtom.

De har fel på alla punkter.

Vi börjar med Mälaren. Ja, det finns planer på att ändra vattenståndet för Mälaren. Att låta sjön ha högt vattenstånd under en längre period, eftersom nya Slussen genom sin ökade avtappningskapacitet medger det. Alltså, vi behöver inte börja tömma Mälaren i förväg för att slippa överraskas av en vårflod som inte är hanterbar pga nuvarande Slussens begränsade kapacitet. Hur reagerar RORUSarna på det? Jo, så här:

braintrust2.PNG

”Alternativ avbördning i Södertälje” kommer ständigt upp. Vad innebär det? Bara att vi släpper ut vattnet i Södertälje istället för i Stockholm. Men är det som de tror att det innebär att nivåerna inte förändras?

Nej. Naturligtvis inte.

Mälaren är en sjö. Det spelar för vattennivån ingen roll om vi släpper ut vattnet i Stockholm via Slussen eller i Södertälje via Södertälje kanal så länge vi släpper ut samma mängder. När du fyller badkaret med vatten blir nivån samma oavsett om det är vid vattenkranen eller längst bort från den. När du drar ur proppen är vattennivån samma oavsett  om det är vid avloppet eller någon annanstans i badkaret.

Förstår dessa människor verkligen inte det?  

Om de vill undvika höjda nivåer i Mälaren borde de ju snarare vara för nya Slussen, eftersom den lösningen innebär ökade mängder vatten som kan tappas av jämfört med dagens lösning.

Mälarens vattenstånd är för övrigt inte en fråga som för politikerna i stadshuset. Det är Länsstyrelsens pilsner. Och för Länsstyrelsen är det hugget som stucket om vattnet släpps ut i Södertälje eller Stockholm, så länge samma mängd vatten kan släppas ut.

Nya Slussen innebär inte att Mälaren får en fast nivå.

Däremot innebär nya Slussen att vi mera noggrant kan reglera Mälarens nivå. Men om den ska vara hög eller låg är en fråga för politikerna. Det handlar inte om tekniska begränsningar. Med nya Slussen kan vi behålla precis samma nivåer som idag. Förstår de inte det? Dvs att ökad avtappningskapacitet innebär att nivåerna kan regleras med större precision?

Det är ärligt talat dags att sluta lyssna på dessa människor.

De har rätt till sin åsikt. Men så länge de inte tar sig tid att läsa in grundläggande fakta om de frågor de envisas med att ha åsikter i ska de inte ges allt för mycket utrymme.

Och en annan sak. Anne Magnusson är folkvald politiker för Miljöpartiet i Nacka. Är det inte rimligt att kräva att hon sätter sig in mer i frågan? Alternativt att hon avgår om hon inte klarar det?

Det finns tyckare så det räcker på annat håll.

Bravo, SL och Bombardier!

Snart börjar vi byta ut de gamla vagnarna på röda linjen i Stockholm. Så hur blir de nya tunnelbanevagnarna? Utifrån de renderingar jag sett verkar det bli väldigt bra. Jag skriver annars en del negativt om SL, så det känns det kul att kunna skriva någonting riktigt positivt.

Min kritik handlar ofta om att SL glömmer att ta hänsyn till människors beteenden och önskemål i sina lösningar, men i det här fallet ser det ut som om de har haft en del design-/UX-kompetens med från början. Och eftersom jag ju pluggat till – men inte jobbar som – interaktionsdesigner utgår jag gärna från hur de har lyckats på det området när jag fäller mina omdömen.

Interiör i C30

C30 interiör. Här har de uppenbarligen lärt sig av misstagen från C20. Det är lätt att röra sig i vagnen även om det är mycket folk i den, och det finns gott om räcken och stänger att hålla sig i. Bild: Bombardier.

Interiör

Vi börjar med att ta en titt på interiören och tar de vanliga buzz words som styr all planering och design av utrymmen i Sverige: ”ljust och luftigt” ska det ju vara. Och så är det även här. Men inte så till den grad att brukskvaliteterna fått stryka på foten. Det är ljust och luftigt, men samtidigt finns det gott om stänger och räcken att hålla sig i. Dessutom kan man fråga sig om det verkligen behövs så mycket naturligt ljusinsläpp för vagnar som i första hand går under jord.

På den punkten är C20-vagnarna dåliga. De saknar räcken och stänger att hålla sig i där sådana behövs. Vid sätena, t ex. De blev så ljusa och luftiga att resten av kraven glömdes bort.

Att inte kunna hålla i sig är en av anledningarna till att folk ogärna går längre in i vagnarna. De ”ögglor” som sitter på stolsryggarna är inte tillräckliga. Och att det helt saknas någonting att hålla sig i vid dörren till förarhytten gör att det inte går att stå där om man vill vara säker på att inte ramla omkull om vagnen kränger till.

Med C30 har man uppenbarligen gjort sin hemläxa eftersom man har återinfört räckena.

Eftersom det dessutom är fråga om längsgående säten på ena sidan gången och sittgrupper på andra sidan blir det gott om plats, vilket gör det lätt att gå längre in i vagnen när det är mycket folk. Och det har man lyckats med utan att det blivit någon större minskning av antalet sittplatser. Totalt blir det 15 (7 längsgående + 8 i två sittgrupper vardera) sittplatser mellan varje dörrpar, jämfört med dagens 16. I gengäld blir det plats för kanske dubbelt så många stående, och det är vad som behöver prioriteras. Förmodligen kommer vi att märka detta genom färre förseningar i rusningstid. En vanlig orsak är just att det tar tid för folk att kliva av och på, eftersom folk sällan själva förstår att de måste gå längre in i gångarna eller börja gå mot dörren i god tid innan de ska kliva av.

En feature som resenärerna kommer att uppskatta är de utökade informationsskärmarna vid dörrarna.

I dagsläget visar tavlorna bara information om vilken nästa hållplats blir, vad klockan är och vilken slutstation tåget har. C30 kommer av bilden att döma att visa vilka de kommande stationerna är samt information om byten och avgångstider vid den hållplats det strax stannar vid. Det kommer att underlätta mycket eftersom man ofta kan välja mellan flera olika bytespunkter för en kombinerad resa med flera trafikslag. Jag kommer till det senare där jag beskriver ett scenario.

Exteriör

Exteriör. Personligen hoppas jag på den här färgsättningen, eftersom jag inte är förtjust i SLs fixering vid att måla alla ytor som inte sitter ihop fysiskt i olika färger. Bild: Bombardier.

Exteriör

Om exteriören finns det inte så mycket att säga. Det är ungefär som idag med infotavlor ovanför dörrparen och i ändarna av vagnarna som visar vart tåget går. Förarhyttens vindruta kommer även att få en lysande ram som är antingen vit eller röd beroende på färdriktning. Det är mest för syns skull (läs: ser snyggt ut), även om det kan vara till lite hjälp om man är osäker på vilket håll tåget går åt. Men någon revolution är det inte fråga om.

Rent gestaltningsmässigt finns det inte heller så mycket att säga om vagnarna i övrigt, eftersom det är en fråga om tycke och smak.

Personligen hoppas jag dock på färgsättning som på bilden ovan, eftersom jag inte är så förtjust i SLs fixering vid att alla paneler och ytor som inte sitter ihop med varandra ska målas i olika färger (blått, svart, vitt och metall/silver).

Det blir liksom för mycket (horror vacuii, dvs att de bara måste fylla ut tomrummet med någonting), och jag skulle föredra att de begränsar sig till två färger. Det blir t ex lättare att se var dörrarna sitter om bara de är i en annan färg än resten av karossen. Å andra sidan finns det knappast något behov, eftersom det i regel är ganska uppenbart vad som är en dörr när den väl öppnas.

Upplevelse

Hur kommer resandet rent konkret att underlättas bara för att SL inför en ny vagnstyp? Jag tog fram ett litet scenario. Visserligen om mig själv, även om man helst ska tänka sig någon annans situation.

Jag gör en fiktiv resa från Västertorp till Årsta (Skagersvägen). Jag gör den i rusningstid (besök på Webhallen i Fruängen för att bara de hade just en sådan pryl som gått sönder i min dator, eller nåt) och jag är av naturen lat.

Mina krav och önskemål på resan?

  • Den ska gå så fort som möjligt
  • Den ska vara så bekväm som möjligt.
  • Väntetiden mellan olika anslutningar ska vara minimal.
  • Den ska kräva så få byten som möjligt. (Mindre risk för försening.)
  • Jag vill inte behöva gå i onödan.

Dessutom är jag villig att acceptera en marginellt längre resa om det innebär färre byten eller mindre väntetid vid bytena. Speciellt om det innebär sittplats.

Jag kliver på i Västertorp och åker in mot stan med ett C30-tåg. Informationen på tavlorna på perrongen och vagnens exteriör uppmärksammar jag inte eftersom alla tåg går via T-Centralen, och jag som längst behöver åka till Slussen. Jag sätter mig en bit in i vagnen eftersom det tack vare de bredare gångarna är lättare att gå en bit in trots att det är mycket folk i övrigt.

När vi närmar oss Liljeholmen dyker informationen upp på tavlorna. Då får jag resa mig upp för att kunna se vad som visas. Jag sitter därmed inte kvar tills dörrarna öppnas om jag väljer att kliva av där.

Jag kan se vilka anslutningar som finns. Från Liljeholmen kan jag ta tvärbanan till Linde eller buss 160 till Skagersvägen. Tvärbanan väljer jag bort. Det är långt att gå från Linde och jag förlorar tid på det. Om det står att buss 160 avgår om 3-5 minuter blir det ett perfekt byte. Då tar jag den hela vägen hem. Går den tidigare missar jag den och få vänta i 15 minuter på nästa. Då åker jag hellre vidare till Slussen och byter där till gröna linjen mot Gullmarsplan.

Från Gullmarsplan går buss 160 var 3:e till var 5:e minut i rusningstid, och jag tar den till Skagersvägen.

Överdrivet? Behöver man verkligen så mycket information för att åka kollektivt i en stad som Stockholm? Nja. I viss mån.

Det här var ett tillspetsat exempel på vilken information man vill ha när man åker kollektivt. Tänk dig att du ofta gör den resan och brukar byta till tvärbanan i Liljeholmen. Men just den här gången är det stopp i trafiken. Då vet du att du tack vare informationen på skärmarna att du kan åka vidare till någon av de andra bytespunkterna och behöver inte kliva av i onödan. Sådant leder annars till frustration och ytterligare stress för redan stressade resenärer.

Hur som helst, bra jobbat av SL och Bombardier! Jag hoppas att ni fortsätter på det här spåret. En stor del av de förseningar och konflikter som uppstår i främst t-banan beror just på att man glömt att ta hänsyn till mänskliga beteenden, vilka i sin tur måste styras genom smart och genomtänkt design.

Massmedias svek i kampen om Slussen

Nu är rivningen av Kolingsborg igång för fullt, och snart följer resten av Slussen förhoppningsvis efter. Beslutet att gå vidare med nya Slussen är förmodligen ett av de bäst demokratiskt förankrade besluten genom tiderna. 90 ledamöter i kommunfullmäktige röstade för, och bara 6 emot.

Tyvärr räcker det inte för de värsta konspirationsteoretikerna och foliehattarna. Människorna i Rädda och rusta upp Slussen på Facebook tävlar nu i att komma med de galnaste konspirationsteorierna, och lustigt nog verkar de själva tro på allt som sägs i den gruppen. Webbkameror som inte fungerar? Jo, det är en konspiration för att ingen ska kunna se att Kolingsborg rivs. (Hallå, VI VET ATT DEN RIVS, så vad skulle de egentligen dölja?)

Själv är jag bara trött på frågan nu. Väldigt trött.

Tyvärr innebär inte beslutet att vi andra kan släppa frågan. Det finns okunniga människor som fortsätter att strida mot nya Slussen utifrån de myter som spridits av motståndarna. En av dem är Kerstin Gezelius, som för övrigt är med i Rädda och rusta upp Slussen på FB. Hon skrev en debattartikel där hon körde all-in på mytspridningen som är nej-sägarnas signum.

Visst kan man fråga sig varför olika kulturskribenter så gärna uttalar sig i en fråga de uppenbarligen vet väldigt lite om, medan de riktiga journalisterna låter bli eller i alla fall är sakliga när de gör det. Men jag tänker inte gå in närmare på det. Däremot ska jag titta närmare på vad Gezelius skriver, och hur hon genom att motsäga sig själv och komma med felaktigheter visar hur lite hon vet om frågan.

Hon avslutar artikeln med detta: 

Det förslag som nu har klubbats igenom är ett enda stort Nej: till Slussen, till storstan, till demokratiska processer, till det numer älskade resmålet Södermalm och dess vinnande, småskaliga affärstänkande. Till moderniteten, helt enkelt.

… ett ”nej” till demokratiska processer? Frågan har debatterats i 20-30 år. Otaliga förslag har tagits fram och kasserats pga kritik. Dagens förslag har omarbetats utifrån den kritik som kommit in via samrådsmöten och undersökningar. Stockholmspartiet gick till val på att stoppa nya Slussen men fick bara 0,5% av rösterna. Nya Slussen har klubbats av kommunalfullmäktige inte bara en utan två gånger. 2011 och 2015. Med ett maktskifte mellan besluten.

Detta är alltså ”odemokratiskt” enligt Gezelius?

Och ett ”nej” till Södermalm som resmål med dess ”småskaliga affärstänkande”? Tror hon på fullt allvar att turister dras till Slussen av idag? Varför ser man då aldrig någon turist där? Ytterligare en av de myter som driver RORUSarna.

Och ett ”nej till moderniteten”, tycker Gezelius? Jag tror att hon blandar ihop olika begrepp här. Slussen är modernistisk, inte modern. Slussen är en trafikmaskin. Den byggdes inte för människor utan för bilar. Som så mycket annat på den tiden.

På annan plats i artikeln skriver Gezelius följande:

Men det behövs fler unga – aktivister som inte nöjer sig med att trycka ”like” utan är beredda att ligga på taket av Kolingsborg och citera Piketty i Stomatolskyltens ljus om nätterna. Annars blir vi ett enkelt byte för de som premierar mer vitala, hänsynslösa krafter, som byggföretagen till exempel.

En återkommande konspirationsteori: ”nya Slussen ska byggas för att byggföretagen vill riva och bygga”. Men varför skulle de ha något intresse i just nya Slussen? Oavsett vad som ska byggas innebär det ju att de får bygga. Och riva.  Nya Slussen, plan B, nybyggt bevarande, etc. Kanske hör Gezelius till de människor som tror att det går att ”renovera” Slussen? Det går inte, i så fall.

Gezelius motsäger sig själv i sin krönika. Hon frågar sig bl a varför ingen gjorde någonting vettigt av Slussen:

Varför ville vi vara retro på Wienerkonditoriet hellre än öppna fik på Slussen?

Den frågan besvarar hon i samma mening som hon ställer den i. Därför att ingen ville. Om lokalerna vid Slussen varit så eftertraktade som Gezelius tror hade de haft andra hyresgäster än krimskramsbutiker som säljer t-shirts av låg kvalitet för en femtiolapp.

Men varför ville ingen? Det beror på Slussen i sig. Slussen fungerar som en barriär mellan Södermalm och Gamla stan genom sin konstruktion, sin storlek och sitt läge. Ja, folk promenerar mellan Gamla stan och Södermalm. Men i regel väljer de att gå ute i det fria istället för i de urinstinkande gångarna och missar därför de butiker som finns. Och även om alla hade valt att röra sig på det sätt som modernisterna bakom Slussen tänkt sig hade de varit för få för att skapa ett bra underlag för butiker på platsen.

Nog om Gezelius och hennes artikel.

Det här handlar främst om massmedias svek i Slussen-frågan. Genom att ge kulturskribenter fria tyglar att sprida vilka lögner och myter som helst utan faktakoll samtidigt som de riktiga journalisterna har undvikit frågan har bl a DN och SvD bidragit till att dra ner debatten på idiotnivå.

Slussen är mer än bara åsikter. Det finns fakta. Mängder med fakta. Och det finns myter och lögner. Vilket ska en till synes objektiv tidning jobba för att sprida?

Sorry SD, men plan B är inte en ”renovering”

Sverigedemokraterna fortsätter att vara emot nya Slussen. Givetvis. Eftersom alla andra partier är för så måste de ju vara emot. Det komiska är att de inte kan komma med några vettiga argument för sitt ställningstagande. Allt de har att komma med är floskler.

Jag ska inte gå in på några detaljer, eftersom Slussen är en kunskapsfråga. Förstår man den är man mer eller mindre för nya Slussen. Gör man det inte tror man i regel att det går att ”renovera” dagens Slussen. All information finns dock på nätet för den som är intresserad.

SD lyckas dock inte få mycket rätt i sin debattartikel. Följande är ett direkt citat från artikeln i SvD:

Plan B innebär en varsam renovering och upprustning, en förnyelse genom etappvis rivning och återbyggnad, som bevarar Slussen i stort så som den ser ut och fungerar idag, men helt moderniserad.

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser det. Vilken enorm okunskap! Slussen plan B och renovering är inte samma sak! Det är två olika lösningar. Plan B är en ny lösning som ytligt liknar dagens Slussen i stora drag men ändå skiljer sig markant. Renoveringsalternativet heter ”Nybyggt Bevarande”. Det utreddes samtidigt som nya Slussen, och man kom från stadens sida fram till att det skulle kosta lika mycket oavsett vilket.

Borde inte SD ta reda på grundläggande fakta om de nu ska envisas med att skriva debattartiklar i ämnet? Eller tror de att det handlar om åsikter och tyckande?

Hur kan SD inbilla sig att en total rivning och återuppbyggnad – om än bit för bit – är en ”varsam renovering”? Man river inte det man renoverar! Man reparerar och restaurerar. Att riva och bygga upp innebär en rekonstruktion. Även om det sker ”bit för bit”.

Slottet renoveras nu. Skulle kalla det för renovering om det inneburit att man rivit det i grunden för att sedan bygga upp det igen? Låtit grävskopor jämna flyglarna med marken för att sedan bygga kopior i gips och betong?

Det är vad Sverigedemokraterna tror att ”varsam renovering” betyder.

Det är smått fascinerande att läsa den här härdsmältan. Sverigedemokraterna har lyckats få fram en del bildade och intelligenta politiker att representera dem i riksdagen, men inom lokalpolitiken verkar det ha gått sämre. Varifrån har dessa människor fått den information de baserar sig på? Allt finns ju på nätet, så det finns ingen ursäkt för att vara så dåligt insatt i en fråga man vill ha en åsikt i.

Hanne Kjöller skrev en bra ledare som anknyter till det här problemet: att folk ibland kanske vill ha fel.

Det är kanske det som är problemet med anhängarna av plan B? Att de innerst inne vet att de egentligen har fel, men hellre håller fast vid sina villfarelser än erkänner att de haft fel?