Category Archives: Stockholm

Bravo, SL och Bombardier!

Snart börjar vi byta ut de gamla vagnarna på röda linjen i Stockholm. Så hur blir de nya tunnelbanevagnarna? Utifrån de renderingar jag sett verkar det bli väldigt bra. Jag skriver annars en del negativt om SL, så det känns det kul att kunna skriva någonting riktigt positivt.

Min kritik handlar ofta om att SL glömmer att ta hänsyn till människors beteenden och önskemål i sina lösningar, men i det här fallet ser det ut som om de har haft en del design-/UX-kompetens med från början. Och eftersom jag ju pluggat till – men inte jobbar som – interaktionsdesigner utgår jag gärna från hur de har lyckats på det området när jag fäller mina omdömen.

Interiör i C30

C30 interiör. Här har de uppenbarligen lärt sig av misstagen från C20. Det är lätt att röra sig i vagnen även om det är mycket folk i den, och det finns gott om räcken och stänger att hålla sig i. Bild: Bombardier.

Interiör

Vi börjar med att ta en titt på interiören och tar de vanliga buzz words som styr all planering och design av utrymmen i Sverige: ”ljust och luftigt” ska det ju vara. Och så är det även här. Men inte så till den grad att brukskvaliteterna fått stryka på foten. Det är ljust och luftigt, men samtidigt finns det gott om stänger och räcken att hålla sig i. Dessutom kan man fråga sig om det verkligen behövs så mycket naturligt ljusinsläpp för vagnar som i första hand går under jord.

På den punkten är C20-vagnarna dåliga. De saknar räcken och stänger att hålla sig i där sådana behövs. Vid sätena, t ex. De blev så ljusa och luftiga att resten av kraven glömdes bort.

Att inte kunna hålla i sig är en av anledningarna till att folk ogärna går längre in i vagnarna. De ”ögglor” som sitter på stolsryggarna är inte tillräckliga. Och att det helt saknas någonting att hålla sig i vid dörren till förarhytten gör att det inte går att stå där om man vill vara säker på att inte ramla omkull om vagnen kränger till.

Med C30 har man uppenbarligen gjort sin hemläxa eftersom man har återinfört räckena.

Eftersom det dessutom är fråga om längsgående säten på ena sidan gången och sittgrupper på andra sidan blir det gott om plats, vilket gör det lätt att gå längre in i vagnen när det är mycket folk. Och det har man lyckats med utan att det blivit någon större minskning av antalet sittplatser. Totalt blir det 15 (7 längsgående + 8 i två sittgrupper vardera) sittplatser mellan varje dörrpar, jämfört med dagens 16. I gengäld blir det plats för kanske dubbelt så många stående, och det är vad som behöver prioriteras. Förmodligen kommer vi att märka detta genom färre förseningar i rusningstid. En vanlig orsak är just att det tar tid för folk att kliva av och på, eftersom folk sällan själva förstår att de måste gå längre in i gångarna eller börja gå mot dörren i god tid innan de ska kliva av.

En feature som resenärerna kommer att uppskatta är de utökade informationsskärmarna vid dörrarna.

I dagsläget visar tavlorna bara information om vilken nästa hållplats blir, vad klockan är och vilken slutstation tåget har. C30 kommer av bilden att döma att visa vilka de kommande stationerna är samt information om byten och avgångstider vid den hållplats det strax stannar vid. Det kommer att underlätta mycket eftersom man ofta kan välja mellan flera olika bytespunkter för en kombinerad resa med flera trafikslag. Jag kommer till det senare där jag beskriver ett scenario.

Exteriör

Exteriör. Personligen hoppas jag på den här färgsättningen, eftersom jag inte är förtjust i SLs fixering vid att måla alla ytor som inte sitter ihop fysiskt i olika färger. Bild: Bombardier.

Exteriör

Om exteriören finns det inte så mycket att säga. Det är ungefär som idag med infotavlor ovanför dörrparen och i ändarna av vagnarna som visar vart tåget går. Förarhyttens vindruta kommer även att få en lysande ram som är antingen vit eller röd beroende på färdriktning. Det är mest för syns skull (läs: ser snyggt ut), även om det kan vara till lite hjälp om man är osäker på vilket håll tåget går åt. Men någon revolution är det inte fråga om.

Rent gestaltningsmässigt finns det inte heller så mycket att säga om vagnarna i övrigt, eftersom det är en fråga om tycke och smak.

Personligen hoppas jag dock på färgsättning som på bilden ovan, eftersom jag inte är så förtjust i SLs fixering vid att alla paneler och ytor som inte sitter ihop med varandra ska målas i olika färger (blått, svart, vitt och metall/silver).

Det blir liksom för mycket (horror vacuii, dvs att de bara måste fylla ut tomrummet med någonting), och jag skulle föredra att de begränsar sig till två färger. Det blir t ex lättare att se var dörrarna sitter om bara de är i en annan färg än resten av karossen. Å andra sidan finns det knappast något behov, eftersom det i regel är ganska uppenbart vad som är en dörr när den väl öppnas.

Upplevelse

Hur kommer resandet rent konkret att underlättas bara för att SL inför en ny vagnstyp? Jag tog fram ett litet scenario. Visserligen om mig själv, även om man helst ska tänka sig någon annans situation.

Jag gör en fiktiv resa från Västertorp till Årsta (Skagersvägen). Jag gör den i rusningstid (besök på Webhallen i Fruängen för att bara de hade just en sådan pryl som gått sönder i min dator, eller nåt) och jag är av naturen lat.

Mina krav och önskemål på resan?

  • Den ska gå så fort som möjligt
  • Den ska vara så bekväm som möjligt.
  • Väntetiden mellan olika anslutningar ska vara minimal.
  • Den ska kräva så få byten som möjligt. (Mindre risk för försening.)
  • Jag vill inte behöva gå i onödan.

Dessutom är jag villig att acceptera en marginellt längre resa om det innebär färre byten eller mindre väntetid vid bytena. Speciellt om det innebär sittplats.

Jag kliver på i Västertorp och åker in mot stan med ett C30-tåg. Informationen på tavlorna på perrongen och vagnens exteriör uppmärksammar jag inte eftersom alla tåg går via T-Centralen, och jag som längst behöver åka till Slussen. Jag sätter mig en bit in i vagnen eftersom det tack vare de bredare gångarna är lättare att gå en bit in trots att det är mycket folk i övrigt.

När vi närmar oss Liljeholmen dyker informationen upp på tavlorna. Då får jag resa mig upp för att kunna se vad som visas. Jag sitter därmed inte kvar tills dörrarna öppnas om jag väljer att kliva av där.

Jag kan se vilka anslutningar som finns. Från Liljeholmen kan jag ta tvärbanan till Linde eller buss 160 till Skagersvägen. Tvärbanan väljer jag bort. Det är långt att gå från Linde och jag förlorar tid på det. Om det står att buss 160 avgår om 3-5 minuter blir det ett perfekt byte. Då tar jag den hela vägen hem. Går den tidigare missar jag den och få vänta i 15 minuter på nästa. Då åker jag hellre vidare till Slussen och byter där till gröna linjen mot Gullmarsplan.

Från Gullmarsplan går buss 160 var 3:e till var 5:e minut i rusningstid, och jag tar den till Skagersvägen.

Överdrivet? Behöver man verkligen så mycket information för att åka kollektivt i en stad som Stockholm? Nja. I viss mån.

Det här var ett tillspetsat exempel på vilken information man vill ha när man åker kollektivt. Tänk dig att du ofta gör den resan och brukar byta till tvärbanan i Liljeholmen. Men just den här gången är det stopp i trafiken. Då vet du att du tack vare informationen på skärmarna att du kan åka vidare till någon av de andra bytespunkterna och behöver inte kliva av i onödan. Sådant leder annars till frustration och ytterligare stress för redan stressade resenärer.

Hur som helst, bra jobbat av SL och Bombardier! Jag hoppas att ni fortsätter på det här spåret. En stor del av de förseningar och konflikter som uppstår i främst t-banan beror just på att man glömt att ta hänsyn till mänskliga beteenden, vilka i sin tur måste styras genom smart och genomtänkt design.

Annonser

Massmedias svek i kampen om Slussen

Nu är rivningen av Kolingsborg igång för fullt, och snart följer resten av Slussen förhoppningsvis efter. Beslutet att gå vidare med nya Slussen är förmodligen ett av de bäst demokratiskt förankrade besluten genom tiderna. 90 ledamöter i kommunfullmäktige röstade för, och bara 6 emot.

Tyvärr räcker det inte för de värsta konspirationsteoretikerna och foliehattarna. Människorna i Rädda och rusta upp Slussen på Facebook tävlar nu i att komma med de galnaste konspirationsteorierna, och lustigt nog verkar de själva tro på allt som sägs i den gruppen. Webbkameror som inte fungerar? Jo, det är en konspiration för att ingen ska kunna se att Kolingsborg rivs. (Hallå, VI VET ATT DEN RIVS, så vad skulle de egentligen dölja?)

Själv är jag bara trött på frågan nu. Väldigt trött.

Tyvärr innebär inte beslutet att vi andra kan släppa frågan. Det finns okunniga människor som fortsätter att strida mot nya Slussen utifrån de myter som spridits av motståndarna. En av dem är Kerstin Gezelius, som för övrigt är med i Rädda och rusta upp Slussen på FB. Hon skrev en debattartikel där hon körde all-in på mytspridningen som är nej-sägarnas signum.

Visst kan man fråga sig varför olika kulturskribenter så gärna uttalar sig i en fråga de uppenbarligen vet väldigt lite om, medan de riktiga journalisterna låter bli eller i alla fall är sakliga när de gör det. Men jag tänker inte gå in närmare på det. Däremot ska jag titta närmare på vad Gezelius skriver, och hur hon genom att motsäga sig själv och komma med felaktigheter visar hur lite hon vet om frågan.

Hon avslutar artikeln med detta: 

Det förslag som nu har klubbats igenom är ett enda stort Nej: till Slussen, till storstan, till demokratiska processer, till det numer älskade resmålet Södermalm och dess vinnande, småskaliga affärstänkande. Till moderniteten, helt enkelt.

… ett ”nej” till demokratiska processer? Frågan har debatterats i 20-30 år. Otaliga förslag har tagits fram och kasserats pga kritik. Dagens förslag har omarbetats utifrån den kritik som kommit in via samrådsmöten och undersökningar. Stockholmspartiet gick till val på att stoppa nya Slussen men fick bara 0,5% av rösterna. Nya Slussen har klubbats av kommunalfullmäktige inte bara en utan två gånger. 2011 och 2015. Med ett maktskifte mellan besluten.

Detta är alltså ”odemokratiskt” enligt Gezelius?

Och ett ”nej” till Södermalm som resmål med dess ”småskaliga affärstänkande”? Tror hon på fullt allvar att turister dras till Slussen av idag? Varför ser man då aldrig någon turist där? Ytterligare en av de myter som driver RORUSarna.

Och ett ”nej till moderniteten”, tycker Gezelius? Jag tror att hon blandar ihop olika begrepp här. Slussen är modernistisk, inte modern. Slussen är en trafikmaskin. Den byggdes inte för människor utan för bilar. Som så mycket annat på den tiden.

På annan plats i artikeln skriver Gezelius följande:

Men det behövs fler unga – aktivister som inte nöjer sig med att trycka ”like” utan är beredda att ligga på taket av Kolingsborg och citera Piketty i Stomatolskyltens ljus om nätterna. Annars blir vi ett enkelt byte för de som premierar mer vitala, hänsynslösa krafter, som byggföretagen till exempel.

En återkommande konspirationsteori: ”nya Slussen ska byggas för att byggföretagen vill riva och bygga”. Men varför skulle de ha något intresse i just nya Slussen? Oavsett vad som ska byggas innebär det ju att de får bygga. Och riva.  Nya Slussen, plan B, nybyggt bevarande, etc. Kanske hör Gezelius till de människor som tror att det går att ”renovera” Slussen? Det går inte, i så fall.

Gezelius motsäger sig själv i sin krönika. Hon frågar sig bl a varför ingen gjorde någonting vettigt av Slussen:

Varför ville vi vara retro på Wienerkonditoriet hellre än öppna fik på Slussen?

Den frågan besvarar hon i samma mening som hon ställer den i. Därför att ingen ville. Om lokalerna vid Slussen varit så eftertraktade som Gezelius tror hade de haft andra hyresgäster än krimskramsbutiker som säljer t-shirts av låg kvalitet för en femtiolapp.

Men varför ville ingen? Det beror på Slussen i sig. Slussen fungerar som en barriär mellan Södermalm och Gamla stan genom sin konstruktion, sin storlek och sitt läge. Ja, folk promenerar mellan Gamla stan och Södermalm. Men i regel väljer de att gå ute i det fria istället för i de urinstinkande gångarna och missar därför de butiker som finns. Och även om alla hade valt att röra sig på det sätt som modernisterna bakom Slussen tänkt sig hade de varit för få för att skapa ett bra underlag för butiker på platsen.

Nog om Gezelius och hennes artikel.

Det här handlar främst om massmedias svek i Slussen-frågan. Genom att ge kulturskribenter fria tyglar att sprida vilka lögner och myter som helst utan faktakoll samtidigt som de riktiga journalisterna har undvikit frågan har bl a DN och SvD bidragit till att dra ner debatten på idiotnivå.

Slussen är mer än bara åsikter. Det finns fakta. Mängder med fakta. Och det finns myter och lögner. Vilket ska en till synes objektiv tidning jobba för att sprida?

Sorry SD, men plan B är inte en ”renovering”

Sverigedemokraterna fortsätter att vara emot nya Slussen. Givetvis. Eftersom alla andra partier är för så måste de ju vara emot. Det komiska är att de inte kan komma med några vettiga argument för sitt ställningstagande. Allt de har att komma med är floskler.

Jag ska inte gå in på några detaljer, eftersom Slussen är en kunskapsfråga. Förstår man den är man mer eller mindre för nya Slussen. Gör man det inte tror man i regel att det går att ”renovera” dagens Slussen. All information finns dock på nätet för den som är intresserad.

SD lyckas dock inte få mycket rätt i sin debattartikel. Följande är ett direkt citat från artikeln i SvD:

Plan B innebär en varsam renovering och upprustning, en förnyelse genom etappvis rivning och återbyggnad, som bevarar Slussen i stort så som den ser ut och fungerar idag, men helt moderniserad.

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser det. Vilken enorm okunskap! Slussen plan B och renovering är inte samma sak! Det är två olika lösningar. Plan B är en ny lösning som ytligt liknar dagens Slussen i stora drag men ändå skiljer sig markant. Renoveringsalternativet heter ”Nybyggt Bevarande”. Det utreddes samtidigt som nya Slussen, och man kom från stadens sida fram till att det skulle kosta lika mycket oavsett vilket.

Borde inte SD ta reda på grundläggande fakta om de nu ska envisas med att skriva debattartiklar i ämnet? Eller tror de att det handlar om åsikter och tyckande?

Hur kan SD inbilla sig att en total rivning och återuppbyggnad – om än bit för bit – är en ”varsam renovering”? Man river inte det man renoverar! Man reparerar och restaurerar. Att riva och bygga upp innebär en rekonstruktion. Även om det sker ”bit för bit”.

Slottet renoveras nu. Skulle kalla det för renovering om det inneburit att man rivit det i grunden för att sedan bygga upp det igen? Låtit grävskopor jämna flyglarna med marken för att sedan bygga kopior i gips och betong?

Det är vad Sverigedemokraterna tror att ”varsam renovering” betyder.

Det är smått fascinerande att läsa den här härdsmältan. Sverigedemokraterna har lyckats få fram en del bildade och intelligenta politiker att representera dem i riksdagen, men inom lokalpolitiken verkar det ha gått sämre. Varifrån har dessa människor fått den information de baserar sig på? Allt finns ju på nätet, så det finns ingen ursäkt för att vara så dåligt insatt i en fråga man vill ha en åsikt i.

Hanne Kjöller skrev en bra ledare som anknyter till det här problemet: att folk ibland kanske vill ha fel.

Det är kanske det som är problemet med anhängarna av plan B? Att de innerst inne vet att de egentligen har fel, men hellre håller fast vid sina villfarelser än erkänner att de haft fel?

Men sluta tantsplaina då, Ahlenius

Svenska Dagbladet har precis lagt sig till med ett väldigt märkligt beteende. Nämligen att publicera ”direktrepliker” i sina debattartiklar. Givetvis handlar det om NIMBY-frågor, där SvD försöker profilera sig starkt.

Inga-Britt Ahlenius verkar ha fått något slags frikort på SvD.

Så fort någon skickar in en replik på någonting som rör Slussen så skickar SvD över artikeln till Ahlenius som får skriva en egen replik som sedan publiceras som en del av samma artikel. Ett väldigt märkligt beteende tycker jag. Att man ska få stå oemotsagd kan man aldrig kräva, men hittills har det väl varit kutym att man i alla  fall ska få ha sin egen artikel i fred utan att den blir kontaminerad av debattmotståndarens åsikter?

Nu hjälper ju inte de här försöken från SvDs sida att underminera Ahlenius meningsmotståndare genom att sabotera deras artiklar. Den före detta generaldirektören gör bara bort sig mer och mer.

Nu senast  kommenterade en KTh-professor, Johan Silfwerbrand, Slussen-frågan. Att han är en auktoritet på området tycker jag inte att jag behöver nämna. Eller kanske behöver jag det? OK, han är en auktoritet på området. Han kan de här frågorna. Han vet vad han pratar om.

Det gör däremot inte Ahlenius.

Ahlenius tillåts skriva i SvD enbart för att hon har åsikter som stämmer överens med de hos NIMBY-folket på SvDs redaktion. Några direkta kunskaper i ämnet har hon inte. Hon har däremot åsikter. Starka åsikter. Och en klart utvecklad immunitet mot fakta och logik, visar det sig nu.

I den obligatoriska direktrepliken från Ahlenius tantsplainar (en omvänd variant av mansplaining, dvs när en man på ett nedlåtande vis förklarar saker för en kvinna som egentligen vet bättre) hon frågan för den okunnige lille professorn. Ahlenius är ju fd generaldirektör och van vid att få sin vilja fram, så givetvis vet hon bäst. Hon kan alltså bortse från de ovedersägliga fakta som Silfwerbrand lyfter fram eftersom hon vet bäst.

Att bomba henne med fakta är som att hälla vatten på en gås. Allt rinner av.

Trots att Silfwerbrand uttryckligen skriver att hela skiten måste rivas och byggas upp igen svamlar Ahlenius om att det går att riva sektion för sektion och bygga upp Slussen igen (iofs samma sak, men det förstår inte RORUSarna). Trots att Silfwerbrand uttryckligen skriver att förfallet inte beror på eftersatt underhåll utan på problem med grundläggningen pratar Ahlenius om att förfallet beror på eftersatt underhåll. Och så vidare…

Alltså, hur långt ska vi dra det här? Den ena kändisen (nåja) efter den andra får komma till tals i SvD enbart utifrån premissen ”rätt åsikter”, och gör ofelbart bort sig genom att visa sin okunskap.

Det räcker nu. Lägg ner debatten. Sluta obstruera.

Alla partier är för nya Slussen. Miljöpartiet röstade med nästan 75% majoritet för nya Slussen igår. Vänsterpartiet röstade med omkring 80% majoritet för nya Slussen. S, M, Fp och C är för nya Slussen.

Det finns knappast någon fråga i Sveriges historia som är så väl förankrad rent demokratiskt sett som Slussen!

Utom i foliehattarnas och konspirationsteoretikernas ögon…

Kan vi avsluta debatten om Slussen nu?

Idag kom ett glädjande men kanske inte helt oväntat besked: Miljöpartiet röstar ja till nya Slussen på sitt medlemsmöte. Därmed står alla partier i Stockholms stadshus eniga om att den ska byggas.

OK, nästan alla. Alla utom Sverigedemokraterna, men eftersom de är populister lovar de vad som helst om de tror att de kan vinna röster.

Men kommer motståndarna acceptera utfallet?

Jag tror inte det. Röstsiffrorna blev 73% (215 röster) för och 27% (78 röster) emot nya Slussen. I mina ögon är det ett ganska tydligt utfall. Men RORUSarna, som jag kallar dem (akronym för Rädda Och Rusta Upp Slussen), har redan sina förklaringar.

Den vanligaste är att röstresultatet bör betraktas som ogiltigt eftersom bara 12-13% av Miljöpartiets medlemmar i Stockholm deltog. Om fler deltog skulle fler rösta emot nya Slussen, tycks logiken vara. En annan förklaring är att de som röstat för är ”oinsatta” och ”okunniga”, kanske pga att de/vi är ”för unga” för att förstå frågan. Ingen av förklaringarna håller dock.

Var deltagandet för lågt? Nej.

Till att börja med var det låga deltagandet en del av RORUSarnas plan. De flesta är nämligen inte ens miljöpartister, utan har gått med i partiet enbart för att kunna påverka frågan om Slussen. Detta beror på att MP är förhållandevis litet, och att alla medlemmar får delta i dessa omröstningar. Det är verkligen skön ironi i att deras egen taktik slog tillbaka med dem. De hade hoppats på att kunna vinna en knapp majoritet om bara medlemmarna som var med på mötet rent fysiskt fått rösta, men så visade det sig att det gick att rösta via nätet eller post också. Och då förlorade de stort.

Och är de som röstade ja okunniga? Nix, inte det heller.

Det är en myt de lever på i bevararlägret. Att bara de är insatta nog att förstå frågan. I själva verket är det tvärtom. Det är i regel väldigt okunniga. Deras huvudargument är att nya Slussen byggs för ökad bilism, när det i själva verket handlar om en minskning till en tredjedel av dagens kapacitet. En annat argument är att Slussen går att renovera, fast det är fastslaget att konstruktionen är bortom all räddning. Ett litet omnämnande förtjänar även en jämförelse som en RORUS gjorde idag med tornet i Pisa, som enligt denne ”byggdes 100 e kr och också är i betong” – förutom att det råkar vara byggt i sten. Och samtidigt som domkyrkan i Uppsala. Dvs mellan 1100- och 1300-talet…

Så ser alltså RORUSarna ut. Okunniga människor som försöker påverka frågan genom att sätta demokratin ur spel och kapa frågor för mindre partier. Samtidigt skriker de i högan sky om att processen är odemokratisk och att de som har ”fel åsikter” är okunniga.

Så snälla RORUSar, lägg ner nu. Ni har nått vägs ände. Det här var den sista chansen ni hade att påverka frågan. Och om ni tror att ni genom att rösta på SD i nästa val kan fortsätta att påverka frågan måste jag nog göra er besvikna. För det första kommer inte SD att få mer inflytande för att 78 arga fd ”miljöpartister” (som egentligen aldrig varit miljöpartister) röstar på dem i valet. För det andra kommer SD förmodligen att svänga nu när de sett hur litet intresset är för frågan, och hur opinionen ser ut bland de som faktiskt är intresserade. De är ju populister, som sagt. Stockholmspartiet gick dessutom till val på att stoppa nya Slussen, och fick en halv procent av rösterna.

Dessutom borde kanske Cecilia Obermüller som varit drivande inom Miljöpartiet för att stoppa nya Slussen kanske fundera lite över sin framtid inom partiet. Hon tog initiativet till omröstningen, och bara 78 medlemmar röstade med henne. Representerar hon ens sina väljare längre? Den gamla 68-generationen kommer kanske hädanefter att bli känd som 78-generationen?

Hur som helst har ni förlorat. Försök inse det och lägg ner nu.

Parkmark, ett olyckligt icke-begrepp?

Mats Wickman är i farten i SvD igen. Han har tidigare skrivit om att bevara en betongkonstruktion i form av Slussen. Nu gäller det vad han tror är parker. Dvs parkmark. (En form av greenwashing.) I korthet är han emot förtätning. Utom i Expressen då han är för.

Hans slutsats är att en tät stad är död, utan folkliv och otrevlig att bo i. Detta utifrån fyra premisser. Två uttalade och två underförstådda, samt en sammanblandning av olika begrepp och sammanhang.

Uttalade premisser:
1. Park och parkmark är samma sak.
2. Tät bebyggelse begränsar ljusinsläppet på gatan och i vissa lägenheter.

Underförstådda premisser:
3. Parkmark är lika populärt för rekreation som parker.
4. Alla vill ha direkt solljus i sina lägenheter.

Eftersom tre av fyra premisser är fel blir slutsatsen fel. Endast den andra premissen är delvis korrekt.

Park kontra parkmark

Jag börjar med tankevurpan angående parkmark. Wickman skriver följande:

Även parkmark tas i anspråk för ny bebyggelse samtidigt som invånarna nyttjar sina parker allt mer frekvent och allt mer varierat: grillning, bollsporter, fysträning med mera.

Parkmark. Detta olyckliga och otydliga icke-begrepp som många förväxlar med park, vilket faktiskt är någonting annat. Parkmark är ytor som inte är planlagda för tomtmark, vägar och gator. Det betyder är att den inte är tänkt att utgöras av bebyggelse eller gator/vägar. Inte att det är fråga om parker.

Vasaparken

Vasaparken. En park omgiven av stadskvarter. Eftersom den ligger tillgänglig för människor som bor och arbetar i närheten är den även välbesökt. Foto: Google maps

En park kan däremot bestå av alla dessa. Parkmark, tomtmark och gator/vägar.

Anlagda och populära parker ser ofta ut så. Rålambshovsparken, Humlegården och Kungsträdgården. Men är parkmarken mellan Bolmensvägen och Johanneshovsvägen vid Bolidenplan en park?

Johanneshovsvägen

Johanneshovsvägen vid Bolidenplan. Det finns andra grönområden i närheten, och ingen använder den som park. Här rastar man kanske hunden. Bild: Google maps

Nej. Det är en yta avsedd att separera bebyggelse från en tungt trafikerad väg. När Södra länken öppnades blev den lika överflödig som Statoil-macken på andra sidan vägen. En form av greenwashing, med andra ord. ”Det ser grönt ut.”

Även impediment som är svåra att bebygga är ofta parkmark. Parkmark kan vara otillgänglig och direkt olämplig för rekreation. Vem grillar i högt gräs och sly och vem vill se sina barn leka på gräset vid en motorväg? Vem grillar vid motorvägen?

Vi har parkmark i överflöd. Däremot behöver vi mer och fler parker.

Ljus kontra direkt solljus

Wickman blandar samman ljusinsläpp med direkt solljus och tänker utifrån 1800-talets normer och ideal. Han skriver följande:

Det eftertraktade solljuset får svårt att nå ner till gator och lägenheter belägna långt ner i husen.

Naturligt ljusinsläpp och direkt solljus är olika saker. Ljusinsläpp utgörs även av indirekt solljus som reflekteras av andra objekt. Fasaden på andra sidan gatan, till exempel. På gatan är det nästan alltid fråga om indirekt ljus. Ändå trivs folk.

Att direkt solljus är efterfrågat är tveksamt även om mäklarna säger det. För vissa är det rent olidligt sommartid pga värmen och ljuset.

Har man hus eller stor lägenhet med rum och fönster i flera väderstreck är det inte alltid ett problem. Men det är inte sådana bostäder vi diskuterar.

Jag vill även påpeka att tankarna kring ljus och luft härstammar från 1800-talet. Då hade husen varken el eller ventilation. Kaminer gav värme medan stearinljus och fotogenlampor gav ljus. Frisk luft fick man genom att vädra. Ofta utan framgång eftersom luften utanför stod stilla. Folk blev sjuka av den miljön. Så nya ideal föddes. Därefter löste den tekniska utvecklingen dessa problem men idealen blev kvar och omfamnas fortfarande av de som inte ser helhetsbilden.

Förtätning i stad eller förort?

Nu kommer vi till den sista och springande punkten; Wickman blandar ihop stad och förort. Han menar att elever från skolor utan skolgård behöver parkmark för rekreation och därför ska vi inte förtäta på parkmark. Det är en tankevurpa:

Förtätning på parkmark sker i förorterna, inte i innerstan. Samtidigt har förortsskolorna skolgårdar. Han blandar alltså ihop två frågor.*

Den parkmark som finns i innerstan är ytor som separerar vägar från hus eller andra vägar. De används inte för rekreation eftersom de är för små samtidigt som det finns flera riktiga parker i närheten.

Wickman har alltså fel. Hans resonerar utifrån ett bristande faktaunderlag och blandar ihop olika frågor med varandra. En predikan för de redan frälsta, alltså.

Egentligen är det så enkelt att vi förtätar staden därför vi blir fler, men utan att vi vill låta staden växa ut över en för stor yta. Gör vi det försvinner underlaget för attraktiv kollektivtrafik och vi bygger in oss i ett bilberoende.


* Wickman bemöter nog det med något exempel på förtätning i innerstan och att han lyckats hitta någon form av parkmark där. Men det betyder inte att han tänkt rätt. Bara att han hittat undantag som bekräftar regeln.

Att se eller inte se Slussen

Från bevararhåll får vi ofta höra att Slussen är vacker och genial. Jag, precis som många som vill se någonting mer människovänligt på platsen har länge undrat hur det är möjligt. Nu tror jag att jag har svaret: dessa människor ser helt enkelt inte Slussen!

Vad de ser är i regel Gamla stan och Södermalm. Äldre bebyggelse med intressanta fasader i varierande färger. De ser människorna som rör sig runt Slussen. Själva Slussen med all dess betong ser de däremot inte. För att visa hur det fungerar har jag satt ihop en liten bildserie.

Jag börjar med vad bevararna ser.

slussen3 slussen4 slussen5 slussen6 slussen7 slussen8 slussen9 slussen10Och visst ser Slussen ganska trevlig ut på de bilderna? Dvs så länge man faktiskt inte ser Slussen, utan låter sig distraheras av omgivningarna.

Vad vi andra ser är däremot inte riktigt lika behagligt för sinnena.

slussen3 slussen4 slussen5 slussen6 slussen7 slussen8 slussen9 slussen10Ja, det är alltså betong, betong, betong och åter betong. Mitt tips till dig som tycker om Slussen och inbillar dig att det är en vacker och människovänlig plats/konstruktion: titta på själva Slussen och inte på det som omger den.