Bravo, SL och Bombardier!

Snart börjar vi byta ut de gamla vagnarna på röda linjen i Stockholm. Så hur blir de nya tunnelbanevagnarna? Utifrån de renderingar jag sett verkar det bli väldigt bra. Jag skriver annars en del negativt om SL, så det känns det kul att kunna skriva någonting riktigt positivt.

Min kritik handlar ofta om att SL glömmer att ta hänsyn till människors beteenden och önskemål i sina lösningar, men i det här fallet ser det ut som om de har haft en del design-/UX-kompetens med från början. Och eftersom jag ju pluggat till – men inte jobbar som – interaktionsdesigner utgår jag gärna från hur de har lyckats på det området när jag fäller mina omdömen.

C30 interiör. Här har de uppenbarligen lärt sig av misstagen från C20. Det är lätt att röra sig i vagnen även om det är mycket folk i den, och det finns gott om räcken och stänger att hålla sig i. Bild: Bombardier.

Interiör

Vi börjar med att ta en titt på interiören och tar de vanliga buzz words som styr all planering och design av utrymmen i Sverige: ”ljust och luftigt” ska det ju vara. Och så är det även här. Men inte så till den grad att brukskvaliteterna fått stryka på foten. Det är ljust och luftigt, men samtidigt finns det gott om stänger och räcken att hålla sig i. Dessutom kan man fråga sig om det verkligen behövs så mycket naturligt ljusinsläpp för vagnar som i första hand går under jord.

På den punkten är C20-vagnarna dåliga. De saknar räcken och stänger att hålla sig i där sådana behövs. Vid sätena, t ex. De blev så ljusa och luftiga att resten av kraven glömdes bort.

Att inte kunna hålla i sig är en av anledningarna till att folk ogärna går längre in i vagnarna. De ”ögglor” som sitter på stolsryggarna är inte tillräckliga. Och att det helt saknas någonting att hålla sig i vid dörren till förarhytten gör att det inte går att stå där om man vill vara säker på att inte ramla omkull om vagnen kränger till.

Med C30 har man uppenbarligen gjort sin hemläxa eftersom man har återinfört räckena.

Eftersom det dessutom är fråga om längsgående säten på ena sidan gången och sittgrupper på andra sidan blir det gott om plats, vilket gör det lätt att gå längre in i vagnen när det är mycket folk. Och det har man lyckats med utan att det blivit någon större minskning av antalet sittplatser. Totalt blir det 15 (7 längsgående + 8 i två sittgrupper vardera) sittplatser mellan varje dörrpar, jämfört med dagens 16. I gengäld blir det plats för kanske dubbelt så många stående, och det är vad som behöver prioriteras. Förmodligen kommer vi att märka detta genom färre förseningar i rusningstid. En vanlig orsak är just att det tar tid för folk att kliva av och på, eftersom folk sällan själva förstår att de måste gå längre in i gångarna eller börja gå mot dörren i god tid innan de ska kliva av.

En feature som resenärerna kommer att uppskatta är de utökade informationsskärmarna vid dörrarna.

I dagsläget visar tavlorna bara information om vilken nästa hållplats blir, vad klockan är och vilken slutstation tåget har. C30 kommer av bilden att döma att visa vilka de kommande stationerna är samt information om byten och avgångstider vid den hållplats det strax stannar vid. Det kommer att underlätta mycket eftersom man ofta kan välja mellan flera olika bytespunkter för en kombinerad resa med flera trafikslag. Jag kommer till det senare där jag beskriver ett scenario.

Exteriör. Personligen hoppas jag på den här färgsättningen, eftersom jag inte är förtjust i SLs fixering vid att måla alla ytor som inte sitter ihop fysiskt i olika färger. Bild: Bombardier.

Exteriör

Om exteriören finns det inte så mycket att säga. Det är ungefär som idag med infotavlor ovanför dörrparen och i ändarna av vagnarna som visar vart tåget går. Förarhyttens vindruta kommer även att få en lysande ram som är antingen vit eller röd beroende på färdriktning. Det är mest för syns skull (läs: ser snyggt ut), även om det kan vara till lite hjälp om man är osäker på vilket håll tåget går åt. Men någon revolution är det inte fråga om.

Rent gestaltningsmässigt finns det inte heller så mycket att säga om vagnarna i övrigt, eftersom det är en fråga om tycke och smak.

Personligen hoppas jag dock på färgsättning som på bilden ovan, eftersom jag inte är så förtjust i SLs fixering vid att alla paneler och ytor som inte sitter ihop med varandra ska målas i olika färger (blått, svart, vitt och metall/silver).

Det blir liksom för mycket (horror vacuii, dvs att de bara måste fylla ut tomrummet med någonting), och jag skulle föredra att de begränsar sig till två färger. Det blir t ex lättare att se var dörrarna sitter om bara de är i en annan färg än resten av karossen. Å andra sidan finns det knappast något behov, eftersom det i regel är ganska uppenbart vad som är en dörr när den väl öppnas.

Upplevelse

Hur kommer resandet rent konkret att underlättas bara för att SL inför en ny vagnstyp? Jag tog fram ett litet scenario. Visserligen om mig själv, även om man helst ska tänka sig någon annans situation.

Jag gör en fiktiv resa från Västertorp till Årsta (Skagersvägen). Jag gör den i rusningstid (besök på Webhallen i Fruängen för att bara de hade just en sådan pryl som gått sönder i min dator, eller nåt) och jag är av naturen lat.

Mina krav och önskemål på resan?

• Den ska gå så fort som möjligt
• Den ska vara så bekväm som möjligt.
• Väntetiden mellan olika anslutningar ska vara minimal.
• Den ska kräva så få byten som möjligt. (Mindre risk för försening.)
• Jag vill inte behöva gå i onödan.

Dessutom är jag villig att acceptera en marginellt längre resa om det innebär färre byten eller mindre väntetid vid bytena. Speciellt om det innebär sittplats.

Jag kliver på i Västertorp och åker in mot stan med ett C30-tåg. Informationen på tavlorna på perrongen och vagnens exteriör uppmärksammar jag inte eftersom alla tåg går via T-Centralen, och jag som längst behöver åka till Slussen. Jag sätter mig en bit in i vagnen eftersom det tack vare de bredare gångarna är lättare att gå en bit in trots att det är mycket folk i övrigt.

När vi närmar oss Liljeholmen dyker informationen upp på tavlorna. Då får jag resa mig upp för att kunna se vad som visas. Jag sitter därmed inte kvar tills dörrarna öppnas om jag väljer att kliva av där.

Jag kan se vilka anslutningar som finns. Från Liljeholmen kan jag ta tvärbanan till Linde eller buss 160 till Skagersvägen. Tvärbanan väljer jag bort. Det är långt att gå från Linde och jag förlorar tid på det. Om det står att buss 160 avgår om 3-5 minuter blir det ett perfekt byte. Då tar jag den hela vägen hem. Går den tidigare missar jag den och få vänta i 15 minuter på nästa. Då åker jag hellre vidare till Slussen och byter där till gröna linjen mot Gullmarsplan.

Från Gullmarsplan går buss 160 var 3:e till var 5:e minut i rusningstid, och jag tar den till Skagersvägen.

Överdrivet? Behöver man verkligen så mycket information för att åka kollektivt i en stad som Stockholm? Nja. I viss mån.

Det här var ett tillspetsat exempel på vilken information man vill ha när man åker kollektivt. Tänk dig att du ofta gör den resan och brukar byta till tvärbanan i Liljeholmen. Men just den här gången är det stopp i trafiken. Då vet du att du tack vare informationen på skärmarna att du kan åka vidare till någon av de andra bytespunkterna och behöver inte kliva av i onödan. Sådant leder annars till frustration och ytterligare stress för redan stressade resenärer.

Hur som helst, bra jobbat av SL och Bombardier! Jag hoppas att ni fortsätter på det här spåret. En stor del av de förseningar och konflikter som uppstår i främst t-banan beror just på att man glömt att ta hänsyn till mänskliga beteenden, vilka i sin tur måste styras genom smart och genomtänkt design.